Vågar man tro...?

Idag har dottern återigen varit på ett strålande humör! Vågar man tro att hon på något sätt trots allt sov sig förbi denna period av trots och ilska? Maken såg och var med om lite tendenser på torsdagen men sen dess har hon varit sitt gamla jag igen. Vi står oförstående till vad som hänt och som gjort att det har gått över men är glada så länge det håller i sig!

Nu på kvällen var det ytterst nära att jag offrade hela denna månaden för lite Pepsi och favoritchokladen "Marabou Sensation Seasalt & Caramelized Almonds". Har varit på 18-årskalas för vänners dotter och hon hade varit gullig och köpt Pepsi till mig. När de sen plockade fram chokladen efter middagen var jag nära att ge upp. Men efter några peppande ord från maken bestämde jag att det inte var värt det!

För jag är stolt över mig själv som klarat av att inte inta godis/sött/läsk i snart en månad! Det är säkert ingen bedrift för de flesta men för någon som druckit Pepsi sen det kom till Sverige är det en stor sak. Min far och jag är dessutom lika stora godisälskare båda två och hemma i mitt barndomshem hade vi ett hörnskåp i köket där vi förvarade allt godis. Pappa och jag var jämt där och nallade!

Hade jag tänkt till lite innan så skulle jag ha gått och gjort en hälsoundersökning för att se om mina värden på något sätt har förändrats under denna månad. Jag vill gärna tro att blodet i mina ådror flyter lite lättare nu än på nyårsafton! :-)