Dimmig tillvaro

Ursäkta gårdagens frånvaro här på bloggen men jag mådde inte bra. Det började nog redan i slutet på veckan men jag ignorerade det ganska bra tills det inte gick längre. Det var magen som gjorde sig påmind - som så många gånger förut. Och jag är så trött på det. Nu tycker jag dessutom att jag inte stressar längre och mår bättre än på länge då jag känner att jag t ex kan styra min arbetstid - något som var otänkbart på mitt förra uppdrag. Under det dryga året hade jag ofta problem med magen, och en gång var det så illa att jag fick åka in till akuten.

Det var så underbart väder igår och vi fick erbjudande om att komma upp till Orust för att grilla korv och njuta lite av vintern men jag kunde inte åka iväg. Mannen åkte själv medan jag och dottern stannade hemma. Jag lyckades med konststycket att baka sega chokladmuffins utan att smaka på smeten en enda gång! I alla fall, senare på eftermiddagen åkte jag och dottern för att handla mat och när maken sedan kom hem hade jag så ont att jag ringde 1177.

Sköterskan gav en preliminär prognos baserat på mina symptom och tyckte att jag skulle åka in med en gång så att en läkare fick bestämma medicinering. Det var dock så sent på kvällen att jag tog saken i egna händer. I natt har jag därför legat i plågor tills det äntligen släppte vid 3-tiden imorse. Jag unnade mig därför en lugn morgon här hemma för att vara säker på att det verkligen hade gått över varför jag inte var på jobbet förrän strax före klockan tio.

Jag har varit med om det här så många gånger och jag är så otroligt trött på att få så ont i magen med jämna mellanrum. Dels förstår jag inte varför det kommer, och dels ser jag ingen gemensam nämnare för när det kan vara i antågande. Den där gången på akuten tog de massor av prover och gjorde undersökningar men kom inte fram till någon prognos - vilket gör hela saken värre tycker jag. Det hade varit skönare att få veta att jag lider av något och sen då hantera det därefter.

Men kanske är det ändå kroppens sätt att säga att jag inte lever som jag vill. Dock har magen sagt det i många år varför jag inte riktigt litar på den trots allt. Jag vill ju ändå tro att jag har gjort några, nej många, bra val i mitt liv så här långt.