Malmö

Idag kom våren känns det som och då passade vi på att ta tåget till Köpenhamn. Vädret har varit underbart och vi gick raka vägen till Nyhavn där vi åt lunch ute. Jag gick utan jacka för första gången i år! Imorgon är vår sista dag här nere i Malmö och vi avslutar den med fotboll: Malmö mot Umeå. Förutom att umgås med Ali har vi också träffat min vän Therese från min tid som au-pair i USA. Igår var vi allihop i Västra Hamnen där vi först var på en jätteroligt lekplats och sen promenerade förbi Turning Torso och Bo01-bygget. Innan morgondagens match ska Isabelle få cykla lite och turen går till en lekplats här inne i stan. Enda negativa har varit att jag fått pollenkänning efter många symtomfria år. Jag hoppas dock att det bara är en vanlig förkylning trots oändligt antal nysningar och kli både i näsa och ögon. Vad gör du denna underbara Valborgsmässoafton?

Fortfarande ont

12 timmar efter mitt förra inlägg och jag har fortfarande ont. Har fått läkartid på onsdag så jag hoppas att jag kan få hjälp då. Jag vill inte leva mitt liv i smärta så det får bli något drastiskt för att bli av med det onda.

Men inget ont som inte har något "gott" med sig. Jag har fått tvättat lite, e-deklarerat, betalat räkningar och rensat bland papper. Det är tomt på matsalsbordet så nu äntligen ska det upp en ny duk. Vår städerska kommer imorgon och ska ändå stryka så jag lägger fram en duk också.

Imorgon kommer min syster och systerdotter på besök. De stannar till lördag så jag måste börja tänka på vad vi ska packa inför vår långweekend i Malmö. Jag både bävar för och ser fram emot vår lilla trip. Om smärtan försvinner kommer jag att kunna njuta av resan men om den inte gör det så blir det inte lika roligt.

Har du unnat dig att vara långledig denna helg?

Hemma

Jag hade gjort iordning mig, lämnat dottern på förskolan och körde mot jobbet när jag kände att det gjorde så ont i magen att jag fick vända. Jag har haft ont sen i tisdags förra veckan, ätit värktabletter när det har varit som värst och trots att jag tog en när jag vaknade så kände jag mig inte bättre. Åkte hem, ringde maken och berättade att jag blir hemma. Grät en skvätt för jag känner mig så trött, så ynklig och tycker så synd om mig själv. Jag är så trött på det här. Jag orkar snart inte mer. Hur länge ska jag behöva ha ont? Hur länge ska jag behöva ha det så här?

Att denna dag börjat på detta sätt känns ännu värre då gårdagskvällen blev så bra. Efter att vi ätit middag vek jag fyra maskiner tvätt och diskade. Vi hade inte datorn på på hela kvällen och det kändes jättebra. Jag kom i säng lite senare än jag hade tänkt mig men fick å andra sidan väldigt mycket gjort.

Nu sitter jag inlindad i en filt på soffan framför tv:n och väntar på att värken ska minska eller helt gå över. Har betalat räkningar och ska nu ge mig i kast med att skriva inköpslista och matsedel för nästa vecka.

Hur mår du idag?

Kvällsfika

Har precis kommit hem från en kvällsfika med en god vän och tillika gammal kollega. Alltid lika trevligt att ses! Det är såna här tillfällen som ger energi, och som jag borde ägna mig mer åt. Och jag är på god väg då jag i år har tagit många tillfällen i akt att verkligen träffa vänner. Personliga möten kan aldrig mätas med en statusuppdatering eller ett sms så det är skönt att kunnat ta sig den tiden och träffas IRL. :-)

Min jobbsvacka fortsätter och det är otroligt påfrestande. Jag är trött på att göra vissa saker som jag anser är chefernas ansvar men som de aldrig hinner/vill/orkar göra. Varför är det ofta så på arbetsplatser? På det företag jag jobbar nu är det t ex inte alla som får en bärbar dator utan det är förunnat vissa roller och chefer. Det är något som alla chefer klagar på och tycker är dåligt men så är reglerna. Då har vår sektion gjort upp ett system där de människor som byter avdelning eller slutar helt enkelt lämnar in så bärbara dator till mig så att vi får en "extra" dator att fördela på vår avdelning och då är det chefernas ansvar, givetvis, att se till sin grupp och där utse en person som är i störst behov. Och på vårt sektionsmöte enas vi därför om vem som får aktuell dator för att alla ska få samma chans. I fredags mailade jag till cheferna att jag hade fått in en dator och att de, inför denna veckas sektionsmöte, skulle ha med sig ett namn. Av fyra chefer är det en som har gjort uppgiften. Och det var inte så att de beklagar att de ändå sett mitt mail men inte hunnit utan de låter helt oförstående till att en fördelning ska göras. Hur får man chefer att göra sitt jobb? Ja inte är det mitt jobb i alla fall. Nu måste jag återigen ta tag i min jobbroll och sortera bort det som jag inte ska göra, men som jag nu trots allt gör för att jag får frågan. Inte bra.

Hur gör cheferna på ditt jobb?

F*n

Jag vet att man inte får säga så men jag blir så besviken på mig själv. Vet med mig själv att jag är dålig på att dels ta tag i saker, dels att slutföra dem så jag borde egentligen inte bli så förvånad. Jag känner att tiden rinner iväg, att jag varken fokuserar eller levererar. Jag önskar att jag hade lite "jävlar anamma" i mig. Eller något annat som får mig att agera på det jag har föresatt mig. Varför är det så svårt? Jag har saker att göra, önskemål och drömmar att uppfylla, men står fortfarande kvar på ruta 1.

Ett minus i allt det här är att maken är likadan, och vi ser redan samma tendenser i vår dotter. Vi har ofrivilligt fört över ett beteende på henne som vi båda vill förändra. Vad har hon för förutsättningar att lyckas? Inga. Och det smärtar att inse det. Det känns som ett stort misslyckande som förälder. Vad som är ännu värre är att jag, trots min insikt om detta, inte gör något åt det. Patetiskt.

Vad har du för mål och vad gör du för att nå dem?

Teknikfamiljen

Dottern fick en iPad idag som en försenad födelsedagspresent så nu sitter vi här hela familjen:

Vädret inbjuder inte till att vara ute så vi har varit på lokala köpcentrat och sen bara slappat hemma. Vi skulle fått vänner på besök så jag gjorde mig till och bakade toscakaka i förmiddags men de var så bakis från gårdagens utekväll att de inte orkade röra sig.

Jag letar efter hotell i Malmö dit vi ska nästa helg. Endera dagen tar vi tåget över till Köpenhamn och även en tur till Eslöv där jag har en vän från min tid som au-pair i USA. Det blir en långhelg då vi tagit ledigt på valborgsmässoafton. På tisdagen kommer vi att se på LdBs match innan vi åker hemåt igen. Dottern får då kränga på sig pyjamas och förväntas somna då matchen slutar efter 19.

Vad har du gjort denna regniga söndag?

Pust

Tjejkalas med dottern och sex fsk-vänner på ett lekland. Lät bra men såå trött jag är nu! Efter inledande mat och dryck fick tjejerna leka i nästan 2,5 timmar. Det var snudd på för mycket. Lite tårar här och där samt en tjej vilandes på en soffa annars klarade vi oss utan missöden. Både för och efter har vi bara softat här hemma. Maken och jag improviserade middag på lite olika rester och det blev förvånansvärt gott. Nu ska hela familjen passa på att ta en liten promenad medan solen är framme.

Vad gör du ikväll?

Hjärnsläpp

Blev otroligt förvånad när jag ikväll upptäckte att jag inte har bloggat sen i tisdags. Förlåt!! Jag var helt säker på att jag skrev ett inlägg efter min löprunda i onsdags men tydligen inte. Förra veckan sprang vi ju snabbare än veckan innan det och nu ökade vi på det ytterligare. Nu var det bara sekunder men ändå, allt räknas!

Torsdagskvällen spenderades med fyra tjejkompisar. Vi åt paj och kladdkaka samtidigt som vi pratade om allt och inget. Det var längesedan vi träffades allihop och en av tjejerna är på väg att flytta till Varberg så det var roligt att ses innan hon försvinner.

Jag har, i ren protest, haft vårkläder på mig denna vecka men ger upp. Imorgon åker vinterkappan och stövlarna på igen. Vi ska ha kalas för dottern som till råga på allt åkt på en förkylning. Förhoppningsvis håller hon sig feberfri så att hon får vara med och fira sin 5-årsdag med sina tjejkompisar från förskolan.

Ska försöka klippa mig igen. Lockarna vill inte riktigt göra som jag vill. Här är ett foto på hur mitt hår ser ut när jag gillar det och liknar riktigt Hollywoodsvall:

Tycker många gånger när jag står hemma att jag känner mig fin men sen när jag väl är på jobbet, eller tar ett kort som bevis, så inser jag att mina ögon bedrar mig. Eller min hjärna. Något är det i alla fall. Se här. Jag ser detta:

Och verkligheten ser ut så här:

Här är en annan dag på jobbet som jag ser det:

Medan verkligheten är en annan:

Har du känt så någon gång? Att du känt dig fin men sen blivit motbevisad av dig själv?

Glasskoma

Har idag firat en sprudlande glad 5-åring som fick frukost och presenter på sängen imorse. Hon var så glad för alla sina presenter och ville leka med allt innan hon gick och lade sig. Efter middagen åt vi glass på Triumfglass och jag lyckades trycka i mig tre kulor. Varför? Väl hemma igen Skypade vi med mina föräldrar men dottern var för uppe i varv för att kunna sitta stilla och prata.

Och trots att jag var arg på mig själv i söndags för att jag inte hade bytt däck på bilen så var jag ganska glad över det i morse när jag möttes av snö och is på gatorna. Det ska dessutom snöa igen till helgen så jag låter dem sitta kvar veckan ut. Ibland ska man ha tur i oturen!

Har du bytt till sommardäck än?

Inlägg nr 100!!

Grattis till mig för att jag har skrivit hundra inlägg! Jag är stolt över mig själv även om jag inser att de stora förändringarna - än så länge i alla fall - har uteblivit. Och det är bara jag som kan ändra det. Jag och ingen annan. För återstoden av april ska jag ta tag i saker här hemma. Det ligger fortfarande en röd julduk på matsalsbordet. Jag kan inte byta duken för ovanpå den ligger högvis med papper, tidningar, räkningar och annat bråte. Men innan april ska allt väck!

För nästan exakt fem år sedan åkte jag in till förlossningen. Hade haft värkar sen ca klockan 13 och kunde inte längre lindra smärtan hemma. Väl inne visade det sig att jag bara var öppen 1 cm!!! En ynka centimeter. Jag hade då kämpat i över 8 timmar så vi insåg ganska snart att det skulle bli en låååång natt. Och det blev det. Så lång att det tog ytterligare 24 timmar innan det blev akutsnitt för att få ut henne. Jag var fullt öppen och hade krystvärkar men hon kom aldrig ut. Både jag och maken var helt utmattade men ljudet av barnskrik har aldrig varit ljuvare eller mer välkommet än då!

Imorgon fyller världen bästa dotter fem år! Det är ofattbart att hon redan funnits och varit med oss i fem år. Det känns som om hon alltid har bott med oss. Just nu är hon på ett underbart humör så vi mår väldigt bra allihop! Hon överröser oss med kärlek, kramar och pussar. Det känns underbart! Hon önskar sig korv med bröd till middag och sen blir det ett besök på Triumfglass Café. Tror vi längtar lika mycket båda två!!

Vad längtar du efter?

Sköna söndag

Dottern och jag tog en mysmorgon imorse; hon spelade på min mobil medan jag låg kvar och drog mig lite. Maken och dottern gick sen ut i trädgården och fixade medan jag tog hand om gårdagens inköp. Har börjat tvätta alla kläder då de luktade ganska starkt. Dottern lekte med grannpojken en stund och när vi ändå alla var ute passade vi på att fika! Solen var skön men så fort den gick i moln blev det kallt så det var ingen idé att ta av jacka eller mössa. Ja ja, värmen kommer väl när den kommer.

Jag har även varit och veckohandlat. Innan kvällen är över ska jag hinna tvätta en maskin till och färga håret. Min utväxt är gräslig just nu och jag tror inte att jag vill vänta en vecka till. :-) Då jag var vaken 18 timmar igår mot normala 15 kommer jag dessutom att lägga mig extra tidigt ikväll. Vill ju inte komma till jobbet som ett ras imorgon.

Har du varit ute i solen idag?

Lördagsutflykt

Dagens resa till Ge-Kås blev lite dyrare än jag tänkt mig men jag känner mig ändå nöjd med mina inköp för jag känner verkligen att jag har tänkt igenom allt och faktiskt tagit bort "onödiga" saker. Dottern fyller år på tisdag så hon fick lite födelsedagspresenter, jag köpte grejer inför vår resa i sommar och vi fick alla lite nya kläder. Väl där nere bestämde jag mig för att ta tag i min garderob så snart som möjligt. Jag måste rensa bort gamla kläder och bara spara sådant som jag använder. I dagsläget har jag så mycket kläder så att allt inte får plats i min garderob om allt är rent (vilket det ofta är nu för tiden med tanke på att vår städerska även tvättar och stryker). Det är bara att inse att jag inte kommer att kunna använda de kläder jag vill, av olika skäl.

Med på resan var tre väninnor och vi hade jättetrevligt! Det är vänner som jag har känt i knappt sex år och för varje år som går träffas vi mer och mer sällan. Jag tycker att det är tråkigt men erkänner att jag sällan gör något för att förändra det även om jag ofta tänker på det. En av tjejerna har jag dock tränat med på senaste tiden och det är trevligt. Vi bor bara fem minuter ifrån varandra men skulle lika gärna kunna bo på varsin sida av Atlanten. Vad är det som gör att det är så svårt att hålla kontakten med vissa människor? Är det för att jag tycker att det är roligare att träffa henne än vad hon tycker det är att träffa mig? Eller är det för att vissa människor redan har ett fullt fungerande umgänge medan vi känner att vi fortfarande bygger vårt?

Har du plats för fler människor i ditt umgänge?

Fredag den 13

Denna dag har verkligen gjort skäl för namnet. Det började redan i morse när jag hade lämnat dottern på förskolan. Vi hade en effektiv morgon och jag kände att jag skulle vara på jobbet tidigare än jag brukar. När jag svängt av mot centrum fick jag precis höra på trafiknyheterna att en bilolycka ägt rum en bit framför mig och att ingen trafik kom förbi. Jag svängde då av och tog en annan väg men det var fler än jag som hade tänkt den tanken vilket innebar långa köer trots allt. Det tog mig en timma till jobbet så jag var där samma tid som jag brukar. :-(

På ett möte på jobbet hade vi precis lyckats enas om en fråga som vi hållt på och traggla med sen januari. När vi är klara och lämnat rummet mötte vi en av sektionscheferna som frågade hur det gått. Vi var lite stolta som berättade att vi äntligen kommit överens. Efter en stunds samtal säger han en sak som vi inte hade tagit med i beräkningen varpå hela vår överenskommelse från mötet går i stöpet. Så nu får vi börja om från början.

Jag fick en fråga på mailen om var en resebeställningen tagit vägen (chefen godkände den igår). När jag gick in för att undersöka saken ser jag att jag har glömt att trycka igenom den. Killen var inte på kontoret idag och ska resa ut på måndag kväll. Företagets resebyrå brukar behöva några dagar på sig så frågan är hur det går med denna. Jag var helt bedrövad när jag körde därifrån idag.

Och som om inte det vore nog så skulle jag tanka bilen för att den ska vara fulltankad inför min resa till Ullared och Ge-Kås imorgon. Det stod flera bilar på macken så jag valde en pump jag aldrig tankat från förut. Knappar in all information och ska tanka när jag inser att jag valt fel pump. Ringde snabbt hem till maken för att fråga hur jag ska göra. Han sa att jag skulle lyfta ut pumpen och sätta dit den igen. Jag gjorde som han sa och satte i mitt kort på nytt. Automaten förklarar då att kvitto inte kan ges och avbryter. Då tänker jag "va' bra, då är allt nollställt så jag kan sätta in kortet igen och göra om allt". Men automaten ville annorlunda och fortsatte att berätta för mig att kvitto inte går att skriva ut. Flera gånger. Så jag fick inte tankat.

Hade jag fått göra om min dag hade jag nog aldrig gått ur sängen.

Har du haft otur idag?

Pust!

Har haft en väldigt aktiv dag idag och tagit över 13.000 steg! Redan när jag kom hem från jobbet hade jag 9.500 steg på räknaren, inte illa. Tog en Subway till lunch och åt lunchen vid 16-tiden så att jag hade mat i magen inför kvällens löprunda. Ja, ni läste rätt - löprunda! Hämtade upp en kompis (som jag sprungit med tidigare) och tog en kvällsrunda runt Härlanda Tjärn. 3 km på 20 min. I vanliga fall springer jag den sträckan på 22 minuter så tempoökningen gjorde att jag var ganska slut efter halva sträckan. Lät min löparkompis springa före då hon hade mer kraft kvar medan jag hämtade andan genom att först andas på tre steg och sedan på fyra. Vid sista kröken ökade jag farten och höll ett högre tempo sista biten. Jag var otroligt trött när jag kom hem och röd i ansiktet som aldrig förr. Nu har jag duschat och känner mig nöjd med att jag kom ut. Men det satt långt inne.

Har du tränat idag?

Vårtrött familj

Jag tror att vi alla har drabbats av vårtrötthet. Maken lade sig strax efter klockan 20 igår, och dottern är grinig på kvällarna. Igår satt jag uppe sent och skrev min ansökan för jobbet jag nämnde tidigare. Det är i Vänersborg vilket skulle tvinga mig att pendla 90 min enkel väg varje dag. Orkar jag det? I samråd med maken kom jag fram till att det kan det; om förutsättningarna är rätt. Det vill säga arbetsuppgifter och inte minst lönen. I annonsen stod det "regelbundna arbetstider lär du knappast få" och det tolkar jag som att det finns möjlighet att vara flexibel och kanske jobba hemifrån ibland. Jaja, först ska jag få jobbet innan jag behöver oroa mig för dessa saker.

På mitt nuvarande uppdrag börjar jag få dåligt att göra igen. Jag väntar med att säga något om det till jag har varit på nästa veckas möte om att göra företaget till en attraktiv arbetsplats. I och med att det drar igång förväntar jag mig att få uppgifter att göra vilket kommer att fylla ut min tid. Jag får helt enkelt vänta och hoppas på det bästa.

Vad väntar du på just nu?

Grattis

Bara ett kort inhopp då maken fyller år och vi har svärmor här på besök. Vi är alla trötta idag och kommer att lägga oss tidigt. Konstigt att man blir tröttare av att vara ledig än att jobba! :-)

Är du vårtrött?

Kärlek

Sitter här med ett stort leende på läpparna efter att ha träffat min Ali. Att det knappt var plusgrader, att det regnade och blåste gjorde detsamma. Att få se och krama henne kändes fantastiskt, trots att det bara gått tio månader sen sist. Tänk om jag för tjugo år sedan, när jag tog hand om en 5-årig liten tjej i Pacific Palisades, hade vetat att hon en dag skulle bo i samma land som mig! Jag var med henne på hennes första fotbollsträning. Jag älskade henne som min egen. Jag minns än idag hennes underbara ord (och den finaste kommentar jag någonsin fått): "I wish you were my mommy".

Men om det var känslosamt för mig så var det ingenting mot hur det var för dottern. När vi efter matchen ställde oss vid spelarutgången stannade Ali till för att prata med oss. Jag var rörd och glad över att se henne igen medan dottern började storgråta. Hon grät i bilen hela vägen hem. Jag trodde inte att hon skulle bli så berörd som hon blev, lilla hjärtat.

Nu ska vi börja planera för resor till Malmö för att se Ali spela på hemmaplan. Vi har vänner i Eslöv som kommer att få fint besök oftare än de kommer att vilja! :-) Det gäller att passa på för efter juli och OS i London vet hon inte var hon kommer att spela då hennes kontrakt går ut då. Och det ska jag verkligen göra!

När blev du rörd till tårar senast?

Home sweet home

Har haft några sköna och avslappnande dagar i min hemstad hos mina föräldrar. Påsken kombinerades med 70-årsfirande. Fyra syskon av fem, sju syskonbarn av tolv och ett antal respektive. Vi får snart börja hyra Folkets Hus för att kunna ha släktkalas. :-) Innan hemfärd idag hann vi dessutom med ett kort besök på "Bengts Nöjesfält". En mycket lyckad helg med andra ord!

Större delen av bilresan hemåt spenderades på telefon med min första chef. Det var så roligt att prata med honom igen! Trots att många år passerar mellan gångerna är det otroligt lätt att börja där vi senast slutade. När vi uppdaterat oss om vardagen pratade vi om den utannonserade tjänsten som låter oerhört intressant och lockande. Ena smolken i bägaren är pendlingen som tar ca 1 timma och 30 minuter per väg. Det finns möjligheter att jobba hemifrån då och då men det är en heltidstjänst vilket innebär att jag måste lägga all tid på att komma in i jobbet nu i början. Maken och jag ska prata om det lite mer imorgon innan jag eventuellt skickar in en ansökan.

Jag är spänd av förväntan inför morgondagen då jag ska få träffa en kär gammal vän. Eller vän och vän förresten. Jag var au-pair i USA i början på 90-talet och tog de sista åren hand om en liten tjej som heter Alexandra, Ali kallad. Ali har med åren blivit en duktig fotbollsspelare och spelar numera både på elit- och landslagsnivå. Av någon anledning lades amerikanska damligan ner tidigare i år och Ali hamnade i Tyskland. Det kändes otroligt roligt att ha henne så nära - tills vi fick veta att hon sen två veckor tillbaka finns ännu närmare: i Malmö! Imorgon är det allsvensk premiär och LdB FC Malmö möter Jitex på Valhalla i Göteborg. Jag längtar!!

Vad längtar du efter just nu?

Stolt...

... var jag efter att jag skickat ett sms till min första chef och frågat lite om jobbet. Vi kom överens om att jag ska ringa honom i påskhelgen för att prata lite, och det känns toppen! Ett oförutsättningslöst samtal över telefon - om inte annat för att uppdatera oss på varandras liv.

Igår hade jag en sån där skön "fredag" som jag ofta hade förut, d v s jag satt uppe själv efter att övriga familjen gått och lagt sig. Jag läste ikapp mig på mina bloggar och surfade runt lite på Internet. Dock blev det sent och jag kom inte i säng förrän halv ett. Det är sen som jag älskar min extra mycket - när han låter mig få sovmorgon till halv elva. <3

Då vädret är så tråkigt har vi bestämt oss för att åka iväg en dag tidigare än planerat. Så det blir att plocka, packa och stänga huset för några dagar.

Glad Påsk!

Nervös

Läste just en platsannons för ett jobb som jag skulle vilja ha, och jobbet är på ett företag där min första chef idag arbetar. Tjänsten är på koncernnivå och handlar om att ansvara för bolagets kommunikation samt om att jobba tätt med koncernledningen vad gäller deras dagliga arbete. Första delen låter väldigt intressant men att vara executiv assistent - är det det jag vill?

Vi hade ett gott samarbete i mitten på 90-talet och det skulle vara roligt att jobba tillsammans igen. Min man tycker att jag ska ringa och prata med hen, medan jag blir nervös och orolig för att jag inte ska klara jobbet - innan jag ens pratat med hen! Varför ringer jag inte bara? Vad är det värsta som kan hända? Varför oroar mig för allt som kan hända INNAN det har hänt?

Hur hade du gjort om du vore jag?

Låg energinivå

Förstår inte varför jag fortfarande känner mig så nere. Jobbet är helt ok, livet är helt ok - ändå är jag inte glad. Till och med dottern märkte idag att något är på tok. Det gjorde ont när hon påpekade att jag inte är glad - men inte ens då klarar jag av att rycka upp mig.

Nu ikväll är maken iväg på lokal. Han och en kompis är på quizz-kväll på en pub i stan. Påskafton ska vi fira hos mina föräldrar då min mor fyller 70 år. Ser fram emot lite miljöombyte. Vi pratade om att ta med oss våra löparkläder och försöka komma ut på en gemensam tur om mina föräldrar kan tänka sig att vara ensamma med dottern en stund. Jag hoppas att det kan bli så så att jag får springa lite fortare och längre än normalt - allt för att öka min träningskvot.

Hur ska du fira påsk?

Nere

Idag känner jag mig nedstämd och ledsen. Det började redan i bilen på väg till jobbet. Kände att jag ville gråta utan anledning. Förstår inte riktigt var känslorna kommer ifrån och det skrämmer mig. Undrar om det är för att ingenting händer i mitt liv just nu. Eller för att jag inte lyckas med det jag bestämmer mig för. Jag behöver ta mig en rejäl funderare på hur jag ska gå vidare med mitt liv. Hur jag verkligen ska nå de mål jag har satt upp för det här året.

Något positivt har i alla fall hänt på jobbet och det är att jag förra veckan tog kontakt med en person på företaget där jag jobbar just nu för att fråga om jag kunde få vara med i ett projekt som handlar om att företaget ska bli en attraktivare arbetsplats. Jag hörde ingenting förrän idag då jag fick en kallelse till nästa möte! Det ska bli så spännande!

Jag har också hållt min första utbildning idag för nya chefer gällande introduktionsprocessen. Det gick bra tycker jag och fick bra gensvar av deltagarna. Nästa tillfälle är i början på maj så jag har en månad på mig att finslipa mitt framträdande.

Har du varit med om något positivt idag?

Idioti

Hade, efter gårdagens massiva intag av godis, bestämt mig för att minska ner på sött och i princip köra sockerfri april. Imorse gick jag ut en promenad efter frukost (hade ingen energi att springa på) och vad gör jag när jag eftersvettas? Jo, jag äter upp resten av den chokladkaka som blev över igår. Och för att slippa känna sötsmaken tar jag två saltgodisar efteråt. Och inte nog med det, till lunch åt vi våfflor med sylt och grädde. Den här dagen har verkligen gått åt pipsvängen så här långt. Dags att ta nya tag!

Jag har dock gjort matsedel för nästa vecka och ska handla mat så snart maken har vaknat från sin tupplur. Han vaknade ovanligt tidigt imorse (före klockan sex) och har dessutom varit ute och cyklat med dottern på förmiddagen. Vi ska också åka förbi K-Rauta och kika på trädgårdsredskap. Trots att vädret inte inbjuder till utomhussysslor måste vi beskära våra äppelträd innan det blir försent. Förra året lånade vi en praktisk sak av våra grannar så nu tänker vi köpa en egen. Alltid roligt med lite nya inköp!

Tycker att tiden har gått ovanligt långsamt idag. Jag har hunnit med ganska mycket (jämfört med "vanliga" söndagar) och klockan är bara tre. Förutom promenad och dusch har jag tvättat och plockat lite. Hunnit skriva ner en massa recept och skriva matsedel. Ätit lunch och bloggat. Härlig dag trots allt!

Vad har du gjort denna söndag den 1 april?