Lördagen i repris

Denna gång var det mannens tur att få nog på dotterns gnäll och motvilja så till slut bar han upp henne till hennes rum. Sen ignorerade vi hennes skrik tills hon till slut kom ner och pratade som vanligt. Hon förstod att hon gjort något fel så hon kröp upp i min famn, började gråta och sa förlåt. Då brister, som vanligt, mitt hjärta och jag önskar att vi inte hade behövt gå igenom hela situationen. Det är tärande både för henne och för oss så vi hoppas verkligen att det är snabbt övergående.

Nu på kvällen har vi varit hemma hos goda vänner och ätit middag. De har två döttrar och vi rådfrågade dem lite om hur man ska hantera situationer som dessa. Deras råd var att välja sina strider, något jag hört förut, men jag känner att detta inte är någon direkt strid utan mer ett beteende som inte är önskvärt. Vi har dock bestämt oss för att ignorera henne när hon beter sig på ett sätt som vi inte tolererar och att berömma henne när hon gör något bra - hur litet det än må vara!

Imorgon hade jag tänkt att ta en löprunda med vänner men har fått ont i halsen så det blir ingen träning för mig. Typiskt!