Sammanfattning

Vi började vår minisemester med en promenad i höstsolen och sen satte vi oss i hotellets bar. Alla fick drinkar:

Vi unnade oss att äta gott och ute varje kväll. Det gjorde underverk för välmåendet men var mindre bra för midjemåttet.

Sista dagen gick jag ganska mycket. Jag gick runt i stan och sen gick jag till kyrkogården vilket var ett par kilometer. Där var det lite tomt just nu i väntan på nya ljungplantor. Dock fick mamma ett nytt hjärta:

På vägen hem överraskade jag man och barn med ett besök på Möllegården. Där köpte vi varsin sån här som vi var väl värda!

Idag däremot, har jag inte gjort många knop. Vaknade strax före 4 imorse och gick på toa. Maken också. Strax därefter kom dottern in till oss och hon låg jättelänge innan hon somnade om. Klockan var säkert närmare 5 när hennes andhämtning äntligen vittnade om att hon sov igen. När sen klockan ringde en timma senare var jag mer död än levande. Så nu hägrar sängen!

Borta bra...

...men hemma bäst! Sitter och slappar efter en dusch - hemma i mitt hus. Hade laddat upp med bilder för att beskriva vårt äventyr men Internet krånglar så jag tvingas skriva på mobilen. Det får därför bli ett längre inlägg imorgon istället. Trevlig kväll!

Underbar höstdag!

Det  blev semester på varsitt håll idag också. Då dottern ville bada igen har maken tagit med henne dit medan jag strosar på stan. Solen skiner och det är underbart att sitta en stund i solen med mina kassar och lite dricka. Om en stund ska jag ta mig till kyrkogården där maken sen hämtar upp mig för hemfärd. Kan det bli bättre?

Bra dag

Dagen har gått i lugnets tecken men jag tycker ändå att vi har hunnit med det vi planerat. Efter lunchen åkte vi till ett köpcentrum och där hittade jag äntligen ett par svarta byxor. Och i storlek 40 dessutom eftersom 42:an var för stor. Jag har gått upp i vikt av allt godis jag vräkt i mig det sista och kan ju knappt knäppa mina vardagsjeans i storlek 42, så jag blev oerhört förvånad när jag fick gå ner en storlek. Därefter åkte vi hem till min kära moster och fikade. Make och dotter vilade sen en stund innan de åkte vidare till ett busland medan jag var kvar hos min moster. Senare på dagen trotsade vi regn och rusk genom att gå ut på stan och äta. Det blev supergod vedugnsbakad pizza med varsin cola till. Enkelt men så gott! Make och dotter hämtade mig när de åkte från buslandet och kvällen har sen tillbringats på hotellrummet. Imorgon packar vi ihop oss och åker norrut igen. Men innan dess blir det kyrkogårdsbesök, thailunch och italiensk glass. Det här é livet...!

Inga måsten

Den här minisemesterna har redan gjort underverk med mig. Jag känner att det är så skönt att inte ha några måsten, att inte ha några tider att passa. Vi sover tills vi vaknar, äter när vi är hungriga, äter godis (fast det inte är lördag) och lägger oss när vi är trötta. Idag utnyttjade vi badbiljetterna och har varit iväg på Äventyrsbadet. Det var riktigt roligt och ganska skönt i vattnet. Efteråt fikade vi innan vi åkte tillbaka till hotellrummet för att vila lite. Nu på kvällen har vi ätit ute och sen har vi tjejer målat våra naglar. Imorgon delar vi på oss så att make och dotter gör roliga saker medan jag gör lite nytta. Vad gör du denna söndagskväll?

Minisemester

Ligger i hotellsängen och njuter av miljöombytet. Skönt att inte ha några tider att passa. Efter att vi checkat in tidigare idag gick vi runt lite på stan i solskenet. Underbart!

Igår kväll såg vi en film på tv som jag inte hade hört talas om - trots att jag tycker att jag har ganska bra koll. Och det kändes som om filmen visades bara för min skull. Filmen heter Love Happens.

Filmen handlar om en man som förlorat sin hustru i en bilolycka, och som skrev en bok om hur man går vidare i livet. Mannen höll även i seminarier med människor i samma situation där han, hands on, hjälpte dem utifrån deras historia.

Vid ett tillfälle tar han med deltagarna ut på gatan och ber dem beskriva vad de ser och hör. Tutande bilar, skriande fåglar, man med slagborrmaskin, skräp, hemlösa mm mm. Efteråt tar han med samma deltagare upp på taket på ett höghus/skyskrapa. Han ber dem beskriva vad de ser nu. Havet, solen, fåglar, utsikt, lugn, frihetskänsla mm mm.

Han säger till dem att de inte har rest någonstans, inte bytt stad, inte förflyttat sig. Han säger att det som de har gjort är att de har bytt perspektiv. De ser samma sak fast från ett annat håll.

En deltagare känner att detta inte är något för honom, att det inte kommer att hjälpa honom att få tillbaka hans son. Mannen säger då att deltagaren har fastnat, fastnat i sina känslor och i situationen som tog ifrån honom hans son. Bingo!

Han kunde lika gärna ha talat till mig. Trots att det är en påhittad film och att någon skrivit dessa repliker till en skådespelare så kändes något i mitt hjärta. Han beskrev ju mig och min situation! Min hjärna går på högvarv nu för att jag ska kunna se min situation från ett annat håll. Hur jag ska kunna ta mig ur "gropen" där jag fastnat. Vilken utmaning jag har framför mig!

När man inte har koll

När jag shoppar något har påsarna en förmåga att förbli ouppackade ett långt tag. Som efter mitt senaste besök på Ge-Kås. För några dagar sedan skickade jag efter lite nya nagellack från en nätbutik. Jag hade någon hundralapp kvar till fraktfritt så jag kikade runt lite och blev jätteglad att se att de hade min vardagsfavoritmascara Great Lashes. Igår hämtade jag ut paketet och idag packade jag för vår minisemester. Tar fram ett par nya byxor till dottern från en av Ge-Kåspåsarna och upptäcker en mascara i botten på påsen. En Great Lashes...

Ödet?

Jag börjar med att varna för ännu ett långt inlägg... :-)

Denna dag började ungefär på samma sätt som gårdagen slutade. Jag orkade inte upp när klockan ringde så jag var på jobbet efter halv nio, inte bra. Nästan direkt träffade jag min chef som gav mig en uppgift som behövdes tas tag i med en gång. Saken behövde lösas under dagen varför jag skickade e-post med instruktioner till alla underchefer på de två avdelningarna som jag servar. Det dröjde inte länge förrän jag fick flertalet svar - dock inte med det jag frågade efter utan om annat. Två svar påverkade mig mer än de andra; ett som sade att jag hade skickat ut "väldigt känslig information" och att jag borde ha tänkt mig för lite mer, och ett där personen som svarade inte var chef. Jag visste att jag inte hade skrivit information som hade kunnat skada någon men tog ändå åt mig. Värst var det ändå med personen som fått e-posten men som inte var chef.

Hen skrev att vi borde "kontrollera distributionslistorna HEMLIG information skickas ut" och att det var "lockande att sprida informationen på fredagsfikat". Allt var följt av ett smileytecken. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det men svarade att ett misstag skett och att jag uppskattar att hen håller detta för sig själv. Detta gnagde verkligen i mig. Ett tag var jag på väg att ställa in lunchen jag skulle ut på med två kollegor.

Jag gick iväg på lunchen trots allt och pratade med mina kollegor om vad som hänt. Fick lite energi av dem och kunde, efter lunchen, svara vissa chefer som skrivit till mig. Det kändes skönt att stå upp för mig själv, att säga vad jag tyckte.

Dock blev det en hektiskt dag och jag satt kvar till tio över fem, något jag inte ens gör på vardagar. Jag åkte direkt och hämtade dottern hos en vän, plockade sen upp maken och åkte till den lokala restaurangen. Efter det skulle vi åka direkt till stan och hämta hem bilen jag ställde där igår. Vi är ofta på restaurangen och har lärt känna personalen ganska bra. Idag var där en ny person och jag vet inte om bordet vi satte oss vid var hens eller någon annans. Klockan var närmare halv sju och det var mycket folk på restaurangen men inte fullsatt. Av någon anledning fick vi ingen service så efter ett tag reste vi oss upp och gick. Och att leta restaurang med en hungrig femåring sent en fredagskväll i en storstad vet att det är ett omöjligt uppdrag så till slut fick vi nöja oss med en korvmoj.

Men ibland blir man överraskad. Som att något var meningen. Det var längesedan jag kände så och det var väldigt välbehövligt att få en positiv känsla som omväxling. Att få känna att något talade till dig - utan att du var beredd på det. Jag ska sova på känslan och berättar mer imorgon, god natt!

Ett bättre alternativ?

Vissa dagar är livet mer jävligt än vanligt. Jag tycker inte att jag begär så mycket mer än andra men jag känner ofta att allt går emot mig. Som idag. Maken och jag skulle på vinprovning och vi bestämde oss för att det var en god anledning att klä upp oss. Jag lämnade därför kontoret 5 min tidigare än vanligt för att hinna hem och byta om.

Men varför skulle allting funka för min skull? Det hade så klart skett en olycka på en helt annan väg än den jag körde på men vilket medförde extra trafik på min. Och det hade ju regnat tidigare på dagen  så alla behövde därför köra extremt långsamt. Jag fick därför köra av någonstans på vägen och åka direkt till eventet. I jeans och bekväma skor. Utan smink och borstade tänder. Utan att ha fått träffa min dotter för att säga godnatt.

Jag vet inte varför men jag har jättesvårt att hantera sådana situationer på ett bra sätt. Jag har väldigt svårt att se något positivt när något sånt här händer. Istället blir jag arg och irriterad men mest ledsen. Just där och då tycker jag inte att det är värt att åka över halva stan för att arbeta. Jag tycker inte att det är värt att åka just där samtidigt som alla andra åker på samma vägar. Det tog mig en timma och tio minuter att köra 1,5 mil. I vanliga fall tar det mig 20 minuter att åka 2 mil. Är det värt det? Eftersom vi fick ta två bilar in fick jag ställa ena bilen i stan och måste hämta den imorgon. Det här kostade parkeringen:
 

Och som om det inte vore nog så fick jag tanka den bil som vi tog hem, d v s den bil vi använder mest sällan. Alla tidningar säger att bensinen har nått nytt lägsta pris. Öh, va?

Denna kväll kostade mig alltså 1.300 kr. För att parkera och tanka bilen. I jeans och bekväma skor. Suck.

Vart tar tiden vägen?

Veckorna går så fort att jag inte hinner med det jag borde/vill göra. Jag blir t ex aldrig av med tvätten som ligger i vårt sovrum och nu även i vardagsrummet. Idag åt vi middag på stan och när vi kom hem hoppade dottern och jag direkt in i duschen. Imorgon ska maken och jag på vinprovning så den kvällen försvinner också. På fredag kommer städerskan igen och jag skäms varje gång hon kommer och det ser likadant ut sen föregående vecka.

Jaja, vad är väl en dag på slottet?

Nästa vecka är fsk stängd på måndag och tisdag så vi har beslutat oss för att åka iväg och ta en långhelg hela familjen. Detaljerna är inte klara än utan jag ska kolla runt lite imorgon då vi har lite idéer på vad vi vill göra. Ska bli skönt att få lite miljöombyte, bo på hotell och bara mysa hela familjen!

Först ska jag dock gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon bitti i bra tid. Imorse kom dottern nertrippande för trappan redan kvart i sju (jag brukar väcka henne vid sju-tiden) och var lite arg för att jag inte hade väckt henne. I och med att jag slipper flera moment när hon vaknar själv var jag på jobbet redan tio över åtta - före chefen vilket nog aldrig hänt förut.

Och på tal om dottern sa hon en så rolig kommentar förut. Maken var på quizz med några kompisar och dottern saknade honom när hon skulle lägga sig. Hon var ledsen för att hon inte skulle få träffa honom innan hon lade sig så jag föreslog att vi skulle ringa ett videosamtal till honom. Hon undrade förstås vad det var och jag förklarade att vi kommer att kunna se honom i mobilen när vi pratar med honom. Dottern svarar: "vaddå, ska vi titta på hans öra?"!! Haha, det var så gulligt sagt av henne!

Shhhhh...

Varnar för långt inlägg...

Sitter på jobbet och skriver för jag måste få en paus. Jag sitter vid mitt skrivbord hela dagarna, oftast äter jag ju även lunch här, och nu känner jag att jag måste få göra något annat. Se något annat, läsa något annat. Och jag är så trött på kvällarna att jag knappt orkar blogga. Jag vill inte att det ska vara så men får väl inse att jag har slut på energi just nu. Jag tycker nästan att hela oktober så här långt har varit tung och jobbig. Visserligen har jag kommit ut och tränat några gånger men jag har också ätit mer choklad och sött än tidigare. Det är till och med så att jag knappt får igenom mina jeans...

Det har varit en intensiv helg som började redan i fredags. Vi var på Cabaret Lorensberg med två andra par och såg en nostalgishow från 70-talet. Tidigt under kvällen fick jag ont i magen och kunde inte riktigt slappna av. Jag var dessutom trött och visste att jag behövde gå upp tidigt nästa morgon för att packa inför vår lilla helgtripp. När showen var över ville de andra gå vidare men jag avböjde och sa att jag ville åka hem. Jag erbjöd maken att stanna kvar men han ville också åka så jag gick och hämtade bilen som stod parkerad ett par kvarter bort. När jag kom tillbaka för att hämta maken undrade ett av paren om jag kunde skjutsa hem dem??!! Jag blev lite irriterad eftersom jag inte mådde bra och hade flaggat för det då paret i fråga bor ca 15 min bort efter vårt hus så det låg liksom inte på vägen. I och med detta var vi hemma strax före klockan ett och jag var så trött att jag mådde illa.

Svärmor var hemma och tog hand om dottern medan vi var ute. Enligt maken skulle hon sova över så när vi kom hem sa jag att jag går och lägger mig. Döm om min förvåning när jag väcks av att ytterdörren öppnas och stängs samt att makens mobil börjar ringa utan att någon svarar. Jag springer ner och ser svärmor stå fullt påklädd utanför huset medan maken vinkar in en taxi som kommer körande. Förstår att svärmor åker hem trots allt.

Morgonen därpå berättar maken att svärmor trodde att jag var sur på henne??!! Undrar i mitt stilla sinne vad det är för tonårsfasoner hon håller på med men biter mig i tungan. Jag frågade honom om han förklarade att jag var trött och hade ont i magen vilket han hade gjort men hon hade inte trott på honom. Han undrade om jag kunde tänka mig att ringa henne och förklara själv. När vi äntligen kommit iväg ringer jag henne och säger att jag hörde att hon hade lite funderingar kring gårdagskvällen. Ja, säger hon, jag undrar om du är sur på mig? Varför tror du det säger jag? Jo, du kom inte in och frågade hur det hade gått med dottern och så under kvällen. Nej, säger jag, det gjorde jag inte för jag var så trött och förresten så skulle du ju sova över så då tänkte jag att jag frågar om det vid frukosten. Jo, säger hon, jag tänkte det först men insåg att det blir så jobbigt när alla ska iväg på morgonen att jag lika gärna kunde åka hem. (Det här tror jag hon hittade på efter att jag gått och lagt mig för i vanliga fall brukar jag eller maken köra hem henne när hon hjälpt oss på något sätt, men men.) Känner att jag blir lite irriterad över att behöva tänka på sådant med min svärmor. Svärmor som är 74 år och som visserligen är lite speciell men det här känns väldigt märkligt.

Och till råga på allt händer en liknande sak även på lördagskvällen. Jag kände mig fortsatt trött efter de korta nätterna i veckan med lite sömn och efter att ha kört bil i flera timmar under dagen. Mina tre systrar och jag överraskade vår mor med att ta ut henne på middag på kvällen! Pappa var införstådd och hade ordnat så att alla vi skulle äta middag när vi kom till dem. Nu blev det inte så utan hon fick chansen att byta om samtidigt som hon fick en drink innan maten. Min ena syster som bor i Skövde skulle åka buss hem på kvällen så vi hängde kvar på restaurangen tills det var dags för henne att åka hem. Jag skjutsade henne till busstationen där en av mina andra systrar upptäcker att det inte går någon buss!!! Det visar sig att min syster tittat på fel tidtabell! Hon åkte då med till våra föräldrar där vi satt en stund tills det var dags för henne att åka tillbaka till busstationen. Vem är det då som enda nykter person i sällskapet som kan köra henne in till stan igen. Jo, jag... Jag kunde knappt dölja min irritation. Så klockan blev återigen närmare ett innan jag kom i säng. Lyckligtvis fick jag sovmorgon till klockan tio morgonen därpå så nästan 9 timmars sömn med avbrott för toabesök och koll av dottern blev det den natten!

Trots min tidiga sänggång igår orkade jag inte ur sängen när klockan ringde sex imorse. Jag snoozade till kvart i sju och förbannade mig själv för det innebär att jag kommer extra sent till jobbet. I och med att jag jobbar som konsult har jag ingen möjlighet att flexa vilket gör att jag måste jobba in tid för att kunna gå hem tidigt på fredagar vilket jag tycker är värdefullt. Så nu blir det lunch vid datorn hela veckan.

Har haft ont i hälen sen jag sprang sist och det vill inte ge sig så idag lämnade jag mina tygkängor hemma till förmån för dessa.

Nu hoppas jag att det ska dämpa steget så att hälen får en chans att vila lite. Men så länge funderar jag på att cykla som träning istället. Det kan nog funka!

Trötta familjen

Det är mörkt i hela huset redan. Maken la sig samtidigt som dottern och nu ligger även jag i sängen. Har mycket jag vill skriva om men det får helt enkelt vänta tills imorgon.

Intensiv helg

Gårdagen bestod av bilåkning, lunch, systerhäng, man- och barnklippning, mera bilåkning, träffa fler systrar, överraska mor och supergod middag på stan. Var i säng till klockan 01.

Tacksam för sovmorgon idag till klockan 10. Har slappat hela dagen hemma hos föräldrarna med fika, lekplatsbesök, middag och film. Nu är jag tröttare än någonsin och ska försöka hitta lite energi till att gå upp och lägga mig. Imorgon bitti måste jag gå upp när klockan ringer då jag måste duscha innan jag går till jobbet. God natt!

God natt!

Maken och jag har varit på Cabaret Lorensberg tillsammans med goda vänner. Jag har ont i magen och är så trött att jag mår illa. Har varit uppe sent alldeles för många kvällar denna vecka och imorgon blir det ingen sovmorgon då det är packning, tennis och bilåkning som gäller. Pust!

Söt vecka

Då maken nästan varit borta varje kväll har jag inte kunnat träna utan har istället äta goda saker i tid och otid. Jag är fortfarande helt fascinerad över att jag medvetet väljer att äta sött istället för att låta bli. Jag vet konsekvenserna och jag vill inte längre, men ändå har jag så otroligt svårt att sluta. Det här visar sig t o m på jobbet då jag varje eftermiddag smyger över till kiosken och handlar något. Idag fick detta följa med tillbaka till mitt skrivbord för att försöka pigga upp mig:

Dock har jag inte öppnat saltgodiset än men det finns bara en rad av chokladen kvar...

Jag köpte några fina runda burkar på ICA för att kunna ta med en liten sidosallad eller grönsaker till jobbet och irriterar mig då på att de envisas med att sätta etiketter på plastburkar som är supersvåra att få bort. Varför gör de så?

Annars roar jag mig med att plocka och städa ikväll. Städerskan kommer ju imorgon och då vill jag att det ser bra ut här hemma! :-)

Stor tjej

Idag blir dottern fem och ett halvt år. Det där halvåret är viktigt för först blir man fem, sen fem och ett halvt, sen fyller man sex år och sen är man sex år. Jag vet inte var hon fått detta tankesätt ifrån men det är lustigt att hon känner att man fyller år en dag och först nästa är man den åldern. Då maken är borta, för tredje kvällen i rad, har vi firat med glass och Noblesse. Hon var rejält trött när jag bar upp henne förut och orkade inte ens höra en godnattsaga. Mitt lilla hjärta! <3

Dagen till är bar jag idag mitt allra första gravidplagg. Jag köpte det i Schweiz när min svärmor bodde där. Vi var nere för att berätta för henne att hon skulle bli farmor och jag var bara i vecka 12 men jag försitter aldrig ett tillfälle att shoppa. I Genève finns många fina varuhus och fina kläder så när jag såg en kofta, som knäpps över brösten och sen lämnas öppen för att magen ska få plats, så kunde jag inte låta bli att köpa den. Och tänka sig att den passar än idag!

Tillsägelse

Maken fick, för andra dagen i rad, förhinder att hämta dottern på fsk vilket han alltid gör. Jag ligger back sen förra veckan och då vi ska iväg klockan 17 på fredag måste jag jobba så mycket som möjligt denna vecka. Detta innebär att jag fick hämta dottern idag efter jobbet, vilket betydde halv sex. Som vanligt när man har bråttom så kommer det alltid något emellan och idag var det trafiken. Jag blev sen och visste inte vart jag skulle ringa då dottern skulle vara på en annan avdelning. Sprang in på fsk tjugo i, och har aldrig skämts så mycket som när jag fick höra att de stänger halv. Jag hann inte ens få på dottern kläder förrän de kom och föste ut oss så att de kunde larma på.

Det blev inte alls som jag hade tänkt mig och jag skäms otroligt mycket. Hur gottgör jag något sånt här?

Overeater

Idag har jag ätit fler kalorier än jag behöver och jag har rört mig för lite. Är glad att jag införskaffade en riktig stegräknare och försöker tänka på att gå och stå mer på jobbet. Målet är 7000 steg per dag och jag blir mer och mer duktig på att uppnå det. Kan jag sen bara äta färre kalorier så skulle jag må lite bättre. Nu ångrar jag nämligen intaget av tre bitar Toblerone tillsammans med en Dubbelnougat tidigare idag.

Jag märker att jag gillar att skriva här i dagboksform trots att bloggen inte skulle handla om det. Här skulle jag ju lista mina insikter och min utveckling för att nå mina mål. Tiden rinner ut och jag inser att jag är för feg för att ta vissa beslut och att jag aldrig bestämmer mig. Jag är dålig på att ta tag i saker och att fullfölja desamma. Varför vill jag inte förändra mitt beteende när jag inte mår bra av det idag?

Dottern spelar två spel på iPaden där det ena handlar om att driva en djurpark och det andra om att bygga upp en smurfby. I smurfbyn bor skojarsmurfen som ibland kommer med ett paket. Hon har i dessa paket fått flera badringar som alla har hamnat oanvända i vattnet. Jag har ofta undrat över dem då ingen verkar använda dem - förrän idag. För kolla här vad jag upptäckte förut:

Nattfenomen

Vad händer egentligen när vi sover? Om man går och lägger sig med energi och när man är tillfreds borde man väl rimligtvis vakna i samma anda? Visst hade det varit trevligare? Men nej då, imorse snoozade jag först i 45 minuter innan jag orkade ta mig ur sängen och sen när jag väl gått upp kändes allt trist och meningslöst. Varför blir det så och vad är meningen? Till råga på allt har jag återigen väldigt lite att göra på jobbet. Sitter mest och surfar runt eftersom det inte går att hitta på uppgifter här. Längtar hem till dottern nu och den myskväll vi ska ha då maken ska på hockey.

Nöjd

Som sagt, trots att jag ätit onyttigt idag, så är jag nöjd med vad jag har gjort. Det behövdes lite vardagsbestyr och det känns helt ok. Mycket är tvättat och middagsmat för nästa vecka är inhandlat. Jag har varit ute och sprungit, hela 5 km, och fick med make och dotter som hejarklack! Jag testade att springa tio varv på idrottsplatsens bana på 400 meter och det gick bra. Lite tråkigt faktiskt men skönt att ha som omväxling om man inte vill springa på asfalt med upp- och nerförsbackar. Dottern hade med sin cykel så hon ömsom cyklade bredvid mig, ömsom sprang med mig. Sötnosen!

Idag på dagen blev det väldigt tyst på hennes rum så jag smög upp för att se vad hon gjorde. Och detta är vad jag såg när jag kikade in:

Får man vara hur söt som helst?

Idag är jag stark

Är nöjd med min dag så här långt även om jag ätit saltgodis, choklad och kanelgifflar. Jag har fått mycket gjort och längtar ut i spåret! Molnen har spruckit upp och solen syns snart. Inköpen till dottern blev superbra så nu är hon rustad för hösten. Och jag ska roa mig med denna en stund.

Återställd ordning

Tvättar, duschar, plockar och planerar. Slut på självömkan och dåligt fokus. Make och dotter är på bio. Jag ska diska och sen ta en tur till vårt köpcentrum. Mössa, vantar och mat ska införskaffas. Jag försöker veckoplanera maten för att slippa tänka efter varje dag. Maten ska helst generera en matlåda eller två så att jag slipper lägga pengar på dålig mat.

Carpe diem! Seize the day! Fånga dagen!

Minnenas afton

Det har visats program på tv hela kvällen som handlat om musik, och då hårdrock. Jag har alltid varit en allätare vad gäller musik och kände igen mycket av det som visades och spelades. Maken däremot har alltid lyssnat på den sortens musik och fick verkligen sitt lystmäte. Det var riktigt roligt att en promenad längs "memory lane"!

Till detta dracks det Pepsi och åts godis, då främst choklad och salta. Vi åt inte ens middag idag då varken maken eller jag var hungrig. Känner mig så värdelös och misslyckad! Jag klarar inte ens av att behandla mig själv bra - hur ska jag lyckas uppfostra ett barn till att ta hand om sig och hennes framtida familj? Jag som för några timmar sen beklagade mig efter en misslyckad shoppingtur? Patetiskt!

Inget passar

Åkte till ett köpcentrum på andra sidan stan idag och spenderade några timmar där då de har andra butiker än vad vi har i "vårt". Jag är på jakt efter ett par vanliga svarta byxor men inte i den sortens tyg som drar åt sig allt damm. Var finns de? Dottern behöver fingervantar och höstmössa som jag inte hittade heller. Dock gick jag inte i de butikerna vi har här utan valde dem som jag sällan är i. Hittade inget så nu får jag snällt bege mig till vårt lokala köpcentrum trots allt.

Jag provade en massa andra roliga saker men inget passade. Är min kropp så annorlunda mot alla andras? Jag är så sällan nöjd när jag provar saker samtidigt som jag ser människor med helt annan (läs värre) kroppstyp än min och de har saker på sig som passar. Var ska jag gå och handla mina kläder någonstans?

Oktober när den är som bäst

Idag har det varit en fantastisk dag! Det började med sol och ljusblå himmel när jag körde till jobbet. Inte ett moln på himlen och inga köer. Perfekt på alla sätt!

Vi gick ut och åt lunch idag och kunde promenera fram och tillbaka. Det var så skönt! Och jag är glad för all vardagsmotion jag kan få. Nu när det börjar bli mörkare ut och man klär sig på ett annat sätt än under sommaren så har jag alltid min stegräknare på mig. Mitt mål är 7000 steg om dagen och det har jag faktiskt lyckats uppnå ganska mycket i september och oktober. Vanligtvis ligger jag på mellan 3000 och 5000 steg så att nå målet är super!

Det är fredag idag och då brukar jag klä mig lite casual. Kan vara så också att jag har gått upp lite och inte får på mig något annat än jeans just nu.

Även håret fick vara casual idag. Jag behöver lära mig lite mer frisyrer än de jag kan. Kanske ska fläta håret någon dag? Idag drog jag bak lite av luggen men lämnade kvar lite hängande hår på sidorna.

Ser nu att bilden jag lade ut igår inte var så bra. Det står "Tack för att du finns" på skärmen i det skickade meddelandet. Gulligt va?

Ljus i mörkret

Det är framför allt tre personer som jag har daglig kontakt med på jobbet. Det är en annan administratör, den utbildningsansvarige och den lokalansvarige. Vi äter ibland lunch ihop och vi har några gemensamma möten. Lokalansvarig ska ta över och leda ett möte som jag har lovat att vara sekreterare för. Idag hjälpte jag henne med lite saker som hon kände sig osäker på och när jag kom tillbaka till min plats hade jag ett litet meddelande på skärm som gjorde mig glad och varm i hjärtat!

Stel

Har sprungit igen och ökat min runda till 4 km. Det var femte gången efter operationen och jag har ökat efter varannan gång. Idag fick jag lite mjölksyra i vaderna efter ca 2,8 km men orkade ändå spurta hela uppförsbacken på slutet. Dock har jag inte kommit iväg tre gånger per vecka vilket ju är mitt mål så något får jag göra för att ändra på det. Får skylla på Ullaredsresor och kvällsaktiviteter! :-)

Nu sitter jag ensam i soffan då maken är på lokal och löser quizz. Jag ska försöka komma i säng om ca en halvtimma då jag kommer senare och senare till jobbet. Kan inte skylla på dottern heller längre då hon oftast vaknar av sig själv numera. Ska titta på "Torka aldrig tårar utan handskar" på SVT Play och hoppas att den inte är längre än 30 min.

Tankeställare?

Föredraget av Charlie Söderberg var jättebra och inspirerande, men jag blev jättebesviken när han avslutade med att sälja in sitt företags utbildningar. I alla fall, han sa en hel del matnyttiga råd och det handlade till syvende och sist om att få mer pengar så att man får mer tid till att ha ett rikare liv. Idag har de allra flest fler aktiva inkomster (sådana man måste jobba för) än passiva medan man har fler passiva utgifter (sådana som är måsten) än aktiva (man lägger pengar på sådant man gillar och njuter av). Det han hela tiden kom fram till var: GÖR NÅGOT ANNORLUNDA REDAN IDAG! Man får inga förändrade resultat av att göra samma saker dag ut och dag in. Man måste börja med att göra något annorlunda.

Så idag har jag börjat titta på jobb att söka, jag har börjat skriva på ett nytt personligt brev och jag har skickat en fråga till vår ekonomiansvarig om min framtid (istället för att gissa och tro). Det känns bra! Det som känns mindre bra är att jag åt en halv Kexchoklad förut och att jag nu har ätit en skål glass. Imorgon är en ny dag!

Dottern fick packa upp lite saker av det jag köpte på Ge-Kås i söndags och bl a fick hon en ljusslinga med hjärtan på att ha i sitt rum. Hon blev själaglad! Direkt efter middagen ville hon sätta upp den och hon skulle givetvis göra det själv.

Med en händig pappa har hon lärt sig ett och annat så att spika upp tre spikar var ingen match för henne. Det hela gick på fem minuter och sen var lamporna på plats!

Visst blev det fint?

I väntan på...

...ett seminarium som ska berätta för mig hur jag ska bli rik.

Nytt slag i magen

Fick precis ett privat meddelande på FB att en av mina vänner ska skiljas. Varje gång jag hör detta får jag ont i magen... Är det så svårt att hålla ihop? Finns det några garantier? Det gör mig så ont och jag hoppas att det löser sig till det bästa för alla inblandade!

Nyfunnen ångest

Jag har, för andra gången i mitt liv, ångest över att ha spenderat för mycket pengar. Dels brukar jag inte spendera så mycket pengar på en gång, och dels brukar jag inte ha ångest över att shoppa. Förra gången jag besökte Ge-Kås handlade jag för 3.500 kr och tyckte själv att det var mycket. Och då hade jag ändå suttit och sorterat allt mina saker och tagit bort jättemycket som jag kände var onödigt. Denna gång gick det på över 4.000 kr, och då hade jag kommit till 2.500 kr när alla kläder var valda. Hur jag har lyckats lägga 1.500 kr på husgeråd och julklappar övergår mitt förstånd. Jag är dock nöjd med träningskläder till mig själv, kläder till dottern och två små fina uppläggningsfat (till pålägg, skivade grönsaker eller oliver). Jag hade kunnat köpa mycket mer för de hade redan fått upp adventsljusstakar och julsaker men jag kände att jag inte kunde välja något fint. Känner att det är svårt att köpa en ny sak som ska passa in med det befintliga. Helst skulle jag vilja byta ut det mesta vi har i vårt hus och köpa nytt men det är en ouppnåelig dröm! Dock blev jag glad när jag provade mina kläder och såg det här i spegeln!

Kan tyckas väldigt egoistiskt men när mycket i min värld känns mindre bra just nu måste jag hitta de små glädjeämnena i livet. :-)

Bra dag

Är nöjd med dagen och det som jag har fått gjort. Har kommit överens med maken om att köpa mer förskolekläder än finkläder till dottern så att vi slipper lägga undan en massa oanvända plagg när hon har växt ur dem. Såg att hon behöver en ny byrå då den hon har idag är en kombinerad byrå och skötbord med enbart tre lådor. Så när dottern lekt klart här hemma med sin vän tog vi med dem till

för att handla lite. Dock var kärran inte ledig (som vi lånar via makens jobb) så vi fick inte så mycket med oss hem som vi hade önskat. På vägen hem blev dottern illamående så när vi lämnat av hennes vän bestämde vi oss för att gå hem därifrån. Det som kunde gått fort och lätt tog ett tag för dottern stannade var femte meter för att plocka det bruna guldet:

Jag har även hunnit med att springa lite, handla lite, mäta lite och baka lite.

Dock blev pajen för söt (har ni någongång hört mig säga det förut??) så jag åt inte upp hela min bit. Den har knäckig yta istället för smulpaj men det blev inte lika gott tycker jag. Nu ska jag snart gå och lägga mig då avfärden till Ge-Kås är satt till klockan 07:00. Vill ju inte missa denna fantastiska dag av shopping!

Påmind besvikelse

Make och dotter är på tennis medan jag äntligen skulle ta tag i den IKEA-bag med kläder som står och väntar på att få läggas in i dotterns garderob. Samtidigt skulle jag rensa lite inför morgondagens resa till Ge-Kås för att få lite koll på vad hon behöver. La undan sådant hon växt ur och blir återigen besviken och arg på mig själv när jag ser alla dessa fina kläder som dottern aldrig använt. Jag har en förmåga att spara vissa kläder för speciella tillfällen - som tenderar att aldrig komma - och därmed förblir dessa oanvända. Det tråkiga är att jag är likadan med mina kläder. Så nu är frågan om jag ska sluta köpa fina kläder eller börja använda allt - oavsett tillfälle? Jag tycker det är trist att sätta på dottern ett plagg med fläckar på men vet ju samtidigt att har hon plagget till förskolan så får jag räkna med det. Tidigare år har hon därför haft två garderober; en för förskolan och en för fritiden. Detta har ju dock inte heller funkat eftersom hennes fritidsgarderob sällan blir använd. Vilka I-landsproblem!

Guld?

Trots det bedrägliga vädret kände jag mig fin idag när jag åkte till jobbet vilket är sällan då fuktigheten ofta gör mitt hår helt "frissigt". Härligt att få känna sig fin när det är fredag och snart helg!

Och ännu trevligare blev det när jag gick mot grinden från parkeringsgaraget. Ovanför husen uppenbarade sig en regnbåge.

Som sen blev två! Jag ville nästan inte gå in.

Väl hemma har jag inte gjort många knop förutm middag. Jag nattade dottern idag och ska även göra det imorgon medan maken får ta henne på söndag och måndag då jag är borta. Ge-Kås på söndag och ett seminarium på måndag med Charlie Söderberg från Lyxfällan. Ska bli spännande!

Minsta möjliga

Efter jobbet idag har jag hämtat dottern hos en vän, sprungit 3,5 km, ätit middag, gått igenom posten och duschat. Nu sitter jag framför Kockarnas Kamp innan det är dags att styla håret. Egentligen borde jag plocka undan då vår städerska kommer imorgon men jag orkar inte.

Läste reklam från Apoteksgruppen och såg att de erbjuder en livsstilscoach - för att få ork till att ta tag i de saker som stressar en och får en ätit må dåligt. Kanske är något för mig?

Återigen statistiskt säkerställd

I februari var vi sjuka hela familjen i influensan och fick då höra att flest föräldrar vabbar den månaden. Imorse hörde jag på radion att genomsnittskvinnan väger 67 kg och är 165 cm lång. Bingo! Jag har alltid sett mig själv som väldigt kort och på senare år med några kilos övervikt. Att vara genomsnittlig säger ju ingenting om huruvida vikten/längden är normal så tills jag hör något annat kommer jag att fortsätta kämpa för att gå ner några kilon.

Beprövad metod

Trots att det inte funkar så försöker jag pigga upp mig själv med läsk och choklad på jobbet. Det som är bra ändå är att jag har mycket att göra. Tiden går mycket fortare då och det blir lite mer uthärdligt.

Det är dyrt att handla i kiosken på området men ibland har nöden ingen lag. Jag har dessutom återupptäckt choklad från min barndom och jag tänker mig tillbaka när jag känner smaken från förr. Underbart! Väl hemma efter långa köer och lite snabbinköp på ICA hade dottern redan ätit rester så maken och jag fick äta middag igen på tu man hand. Det är så skönt att kunna prata utan att bli avbrutna, att få äta i vår egen takt och att kunna prata om allt utan att behöva censurera inför liten. Efter maten överraskade jag dottern med lite glass; tobleronebitar i chokladglass. Så gott! Gissa vilken som är min skål?

Vilken dag som helst ska jag ta tag i mina måsten; lägga undan tvätt, rensa bland papper och rensa i dottern garderob. Vilken dag som helst.

(O)bekräftat

Läste idag i resursfilen (det Excel-ark som finansavdelningen skrivit i alla medarbetare i) och ser att jag inte står med för 2013. Ingen har sagt något rätt ut men det är ju det här som jag har misstänkt ett tag. Trots att jag egentligen inte tror att jag vill vara kvar så kände jag ändå att jag blev besviken... Maken undrar när jag ska få ett tag"break", när det ska lossna för oss. Just nu känns det än mer avlägset.

Tveksam

Har varit på föräldramöte på dotterns förskola och jag vet inte riktigt vad jag känner om det vi har fått höra. Det är ju tre nya pedagoger på dotterns avdelning, fem nya barn som alla är två år, det är bara hon och en tjej till på avdelningen och de ska börja "umgås" mer med avdelningen som ligger dörr i dörr. Utöver alla dessa förändringar från vårterminen så är det antal andra saker som känns som försämringar och vi märkte att det grodde ett allmänt missnöje bland föräldrarna. Efter stora samlingen fick vi sitta i mindre grupper och diskutera och där kom det fram många klagomål på hur det är nu. Frågan är vad man kan göra åt det? Själva märker vi ju att vår dotter "rasar" efter förskolan, och det i princip varje dag. Och det enda som är annorlunda är just förskolan - alltså har vi kopplat det med förändringarna där.

Jag är, som vanligt, supertrött och ska gå och lägga mig snart. Igår satt jag uppe till strax efter tio, vilket var ju jättedumt, och imorse vaknade jag strax efter halv sex för att jag var kissinödig. När mitt alarm sen ringde klockan sex var jag dödstrött. Snoozade till närmare sju och var på jobbet alldeles för sent. Imorgon måste jag gå upp tidigare och försöka vara på jobbet innan åtta. Har massor av saker liggande som jag måste fixa innan halv tio. Jaja, vad är väl en bal på slottet?