Somliga går med trasiga skor...

Tydligen gör jag det! :-) På väg till lunchrestaurangen undrade jag varför jag blev så kall och blöt om ena foten? Jo, då har min ena stövel gått sönder. En lång bit av "foten" har släppt från sulan. Stövlarna är hyfsat gamla så det gör ingenting utan det svåra är att hitta nya. Jag har oftast en klar bild över vad det är för skor eller plagg jag söker när jag shoppar, och hittar jag då inget som liknar det så blir det inga inköp. Vilket kan vara bra för plånboken ibland men det där går oftast i vågor så när jag väl hittar saker så blir det ganska dyrt. Ja ja, man lever bara en gång!

... och andra går med trasiga hjärtan. Min man ringde mig förut när jag satt i bilen på väg hem från jobbet. När jag svarade så var min dotter i andra änden och hon var helt förtvivlad. Hon grät hjärtskärande men fick inte fram några ord förutom "mamma". Maken tog över och sa att hon hade varit helt urflippad sen förskolan. När de kom hem gick hon upp på övervåningen där hon tystnade. Han gick upp och då hade hon somnat i vår säng. Då det är inte är den bästa tiden för en femåring att sova tog han med henne ner. Hon var vaken en kort stund, sade att hon ville gosa och somnade sen igen mot hans axel. När jag kom hem strax före klockan sex bar han upp henne igen så nu håller vi tummarna för att hon sover hela natten. Hon sov bra igår natt, förutom lite hosta då och då, så jag undrar om hon verkligen var trött. Något är det med henne i alla fall och snart börjar jag tro att det är en hjärntumör eller något som förändrar hennes beteende på det här sättet.

Det gör så ont i mitt hjärta när jag inte kan nå henne. Jag försöker fråga henne vad hon känner och vad som gör att hon reagerar så starkt på vissa saker men oftast har hon inga svar. Om hon inte vet eller om hon inte kan säga vet jag inte. Det är frustrerande i vilket fall som helst. Vad hade ni gjort?