Bra dag

Trots det otroligt dåliga slutet på gårdagen har denna dag varit riktigt bra. Jag har fått mycket gjort och inser att jag skulle kunna vara oerhört produktiv om jag bara höll mig ifrån dator, tv och mobil. Efter frukosten skrev jag en lista på allt jag ville ha gjort idag och jag har nog fått gjort över 50 procent i alla fall. Något som retar mig är att jag inte hittar min dotters överdragsbyxor. Jag har letat överallt och de verkar vara puts väck. Jag förstår inte var de kan vara. Hennes overall och vinterkängor ligger och väntar på snön medan överdragsbyxorna är försvunna. Någon synsk där ute som kan säga var de ligger...?

Idag var det äntligen dags att börja träna igen efter operationen. Jag var lite orolig för att det skulle kännas konstigt i magen men det var lugnt. För att komma ifrån asfalten tog jag ett varv runt Härlanda Tjärn och jag hade ett superbra tempo! Jag fick t o m sakta ned för jag insåg att jag inte skulle orka om jag inte tog det lite lugnare. Ändå kom jag i mål med en tid som är bättre än när jag springer 5 km här i området. Märkligt men skönt att det gick lätt att komma igång efter ett tre veckor långt uppehåll.

Nackskott

Hur hanterar man människor som inte gör som dom säger? Vad behöver man göra för att få dem trovärdiga? Jag har insett att jag är en stor bluff. Jag gör ingenting av det jag säger och av det jag vill göra. Mina egna lärdomar glöms bort lika fort som de visar sig. Under årets nio första månader har jag skrivit om önskade förändringar och insikter men jag har inte förändrat mitt liv det minsta. Jag gör samma misstag om och om igen och börjar nu skämmas. Bara jag kan förändra mitt liv men jag lyfter inte ett finger för att få mig att bli den person som jag vill vara. Det är ju inget annat än patetiskt.

Högt och lågt

Dotterns temprament pendlar väldigt snabbt och utan förvarning. Vi blir lika förvånade varje gång hon helt plötsligt skäller och skriker "för ingenting". Idag var hon dock ganska lågmäld efter gårdagens vaccination men vi gick ändå iväg till höstmarknaden som hålls här i stan varje år. Jag tycker det är supermysigt att promenera längs huvudgatan och titta på folk, köpa saker från fyndhyllorna och fika ute trots höstvädret! Dottern var dock inte på humör så vi köpte med oss fika och åt hemma istället. Strax efter det åkte mina föräldrar och då var inte det bra - liksom ingenting annat under dagen. Dottern fick dock feber fram på eftermiddagen och fick Alvedon innan läggdags.

Jag fick en förfrågan om att åka på bio och sa först nej men ångrade mig efter att maken sagt att han tyckte att jag skulle åka iväg. Så jag ringde upp och frågade om jag fick ångra mig. :-) Och det var tur att jag gjorde för filmen var så otroligt bra! Vi såg "En oväntad vänskap", en film om en fransk totalförlamad aristokrat som anställer en personlig assistent med algeriskt ursprung och brott på meritlistan. Fransmannen känner att han börjar njuta av livet igen då algerien inte känner medlidande utan behandlar fransmannen som vem som helst. De utvecklar en nära vänskap som består än idag. Det är en riktig "feel good"-film som verkligen berör en. Se den!

Dottern har ett spel på iPaden som går ut på att man sköter en djurpark genom att köpa nya djur, para dem, mata dem och ta hand om besökare på olika sätt. Men kan även låta para lite omaka djur, som t ex en svart katt med en gepard för att få en panter. Den kombinationen köper jag men denna?

Glädje

Mina föräldrar har kommit och dotterns glädje är total! Hon fick även en OK-stämpel från vårt sista besök på BVC. Nu tar skolsköterskan över men först nästa höst. Känns konstigt att veta att vi inte längre ska träffa vår underbara BVC-sköterska. Det stod på kallelsen att de "erbjuder" påfyllning av vaccin men jag reagerade inte på det så vi blev lite ställda när hen berättade att dottern skulle få en spruta. Dock var dottern superduktig och sa inte ett ljud under sticket. Fantastiskt!

Och liksom igår var det jättemycket att göra på jobbet. Jag fick springa därifrån med andan i halsen för att hinna till vårt BVC-besök. Märkligt, för jag har länge haft väldigt lite att göra och jag vet inte vad det är som förändrat min situation. Det är skönt med mer att göra för tiden går mycket fortare men det är inte roligt att gå hem och känna att jobbet hänger över en. Jag hann inte ens tidrapportera innan jag gick, jag prioriterade annat, vilket inte kommer att ses med blida ögon eftersom det är månadsskifte. Jaja, så kan det gå!

Stress

Helt plötsligt har jag otroligt mycket att göra på jobbet. Hade bl a en beställning som var tvungen att gå hela godkännandekedjan innan dagen var slut och det är inte det lättaste med upptagna chefer. Till råga på allt hade jag ett möte mellan 13 och 15, och nästa möte mellan 15 och 16. Mellan dessa möten fick jag smyga ut och ringa runt för att kolla hur det gått med min beställning. Och tänk att det ordnade sig till 16:35! Med en marginal på 25 minuter. Det är första gången jag verkligen önskat att jag hade en bärbar dator så att jag kunde jobbat lite under mina möten. Imorgon ska ledningsgruppen för min avdelning iväg på organisationsutveckling och även jag fick en inbjudan. Men när jag sen skulle boka upp rätt antal på konferenscentrat så behövde jag inte åka med längre. :-( Lite trist men känner att jag kanske inte har så mycket att bidra med.

När jag kom hem kunde jag inte hitta min familj. Visade sig att de flyttat ut ännu mer saker i lekstugan och nu satt där och tittade på film. Sötnosar! Nu är maken iväg på mässan hos en leverantör och jag har fixat här hemma. Imorgon kommer städerskan och då är det ju viktigt att det är ordning. :-) Ska också försöka få bort all tvätt då hen gärna tvättar men också gärna torktumlar allt - trots att jag har förklarat att jag bara torktumlar makens jobbarkläder och lakan/handdukar. Istället ska jag ta fram lite kläder som jag vill ha strykta så det blir ett perfekt jobb imorgon.

Det finns inte mycket på tv som jag gillar just nu men ett program som roar mig är "Kockarnas Kamp" på TV4. Alla dessa amatörprogram i matlagning, sång och bakning etc är så tråkiga men att se stjärnkockar i olika dueller är ju hur roligt som helst! Vad tycker du?

Oråd

Mitt besök på vårdcentralen var i det närmaste onödigt visade det sig. Läkaren trodde att jag legat dåligt med huvudet och nacken igår natt och därför hade en nerv hamnat i kläm som gav mig mitt obehag. Jag berättade för honom om min oro efter samtalen med 1177 och sköterskan på vårdcentralen och hans svar var att de ger rådet att söka för allt efter att bl a SOS fått kritik där de inte skickat ut ambulanser och där personer dött. Jag förstår hans svar även om jag tycker att det är väl enkelt. För min del blev jag ju jätteorolig över vad det skulle kunna vara som orsakade mitt obehag och hade inte tanke på att det kunde ha kommit av min sovställning. Vi hade dottern mellan oss igår natt så kanske inte så konstigt att jag hade ont idag. Jag sover aldrig bra med henne mellan oss men vill inte missunna henne att få lite närhet när hon behöver det.

Min lunch blev inte så rolig, två mackor med makrill i tomatsås på. Dock gillar jag inte tomatsås så jag brukar hälla av den först.

Maken är iväg på quizz med några vänner så jag och dottern har börjat flytta in i lekstugan. Hon är så förväntansfull inför hur det ska bli när det är klart! På fredag kommer mina föräldrar hit och ska premiärsova i den renoverade lekstugan och det ska bli roligt att se vad de säger. Dottern har flyttat ut lite gosedjur medan jag bar ut det man behöver för att kunna sova där. Det saknas fortfarande lite saker men de hoppas jag att vi kan köpa in ganska snart. Det kommer att bli så bra!!!

Oro

Jag sitter hemma i soffan just nu. Åkte till jobbet med lite huvudvärk imorse och tänkte att det går över. Det gjorde den inte utan blev värre och dessutom mår jag illa också. Vid ett tillfälle kändes det som om jag skulle svimma då det svartnade för ögonen. Då kände jag att det var lika bra att åka hem. Jag har aldrig känt så här förut och ringde 1177 för att kolla läget. Sköterskan där tyckte att jag skulle söka vård och sa att jag skulle ringa efter ambulans om jag blev sämre. När jag sedan fick prata med sköterskan från vårdcentralen sa hon samma sak. Jag har inte fått någon som helst förklaring till vad det skulle kunna vara men är nu jätteorolig. Tänk om det är en hjärntumör? Fick en tid idag till klockan 15:00 så nu försöker jag bara få tiden att gå. Känns ju inget bra att inte få något tips om vad det kan vara men att jag ska åka akut in med ambulans om jag känner mig sämre innan jag hinner komma in på vårdcentralen.

För att få tiden att gå tittar jag på Svenska Hollywoodfruar på TV3. Är lite nyfiken på denna Gunilla som alla talar om och spyr galla över. Nu är jag på avsnitt två och börjar förstå vad alla pratar om. Jag tycker det är förvånande med människor som inte har något som helst egeninsikt. (Vissa av dessa människor söker till t ex Idol...) Innan jag åker iväg ska jag diska också då vi samlat på oss - igen - i några dagar. It's a dirty job but someone's gotta do it!

Oförstånd?

Min svärmor har fått för sig att hon ska flytta - igen. Och liksom förra gången är det till Stockholm. Ja, vi har gått igenom det här med henne en gång förut och jag förstår inte hur hon tror att hon ska få ett annat svar denna gång. Alla hennes släktingar bor här, hon reser väldigt mycket och är med i två körer. Hennes enda son och sondotter bor här. Varför väljer man då att flytta 50 mil bort? Jag tycker mig se ett mönster och det är att hon inte klarar av konflikter. De tre andra gångerna hon velat fly involverar någon som säger något som hon inte kan ta. Så frågan är vad hon flyr från nu? Hon har en manlig vän som vill bli mer än så och jag undrar om det är därför hon reagerar som hon gör.

Lägenheten hon vill köpa ligger på Kommendörsgatan vid Karlaplan vilket är ett mycket fint område. Min svärmor har inte köpt några nya kläder sen jag lärde känna henne för 14 år sedan. Det känns som om hon skulle vara väldigt malplacerad där. Lägenheten kostar 2 miljoner och har en hyra på 976 kr. Hur stor den är? 20 kvadrat...

Tristess

Har haft en riktig "trök"-dag idag. Inget känns roligt och jag äter choklad för att slippa känna som jag gör. Imorgon ska jag på allvar börja söka jobb men först ska jag skriva om mitt personliga brev för att ännu bättre spegla mig. Jag får väldigt delade känslor för om jag får vara kvar eller inte. Min chef har ju två gånger pekat på mig och sagt att "alla konsulter kommer att få lämna" medan mina kollegor inte kan förstå hur min chef ska klara sig utan en assistent. Och jag börjar ändå känna att jag kanske inte vill vara kvar även om jag får chansen. Min assistentkollega har fått erbjudande om en fast anställning och en lön som hon är "mer än nöjd med". Det känns som ett slag i magen då tongångarna under min intervju var att "det ska vara en fast anställd på aktuell tjänst och sen får vi se om det blir du eller någon annan". Efter det har inget hänt och nu kan det inte hända för de har låst resursfilen som anger vilka som får anställas och inte.

Därför går jag och lägger mig nu och hoppas att morgondagen känns bättre!

Vårt finaste rum...

... kommer att vara vår friggebod/lekstuga. Idag skrubbade jag golvet medan maken satte upp plasmaskärmen. Det blev så bra! Sen var vi till IKEA och köpte en bäddsoffa, kuddar, filt och lite annat smått (som alltid). Bäddsoffan har samma färg som en slinga i tapeten så jag är supernöjd! När vi fått ordning på friggeboden kommer våra gäster att få sova ståndsmässigt!

Jag har hållt igång hela dagen med tvätt, städ och handling så jag är helt slut. Nu sitter jag med färg i håret så jag får tyvärr inte sova än på minst en timma. Magen säger ifrån vilket är suveränt, även om jag önskade att jag var starkare. Dock fick jag ju världens träning igår så det kanske inte är så konstigt att jag har ont idag för struntsaker? Det svåra blir nu att hitta kläder som inte sitter åt i midjan för det är just där som största ingångshålet är. Inte helt lätt utan kräver lite planering. :-)

Glömde hälften

Igår fick jag beröm på det företag jag är på nu. Jag hjälpte till att ordna med en avtackning av en pensionär och fick sen mail från avtackande chef att jag gör ett bra jobb och verkligen är till hjälp. Det kändes bra! Och idag på Liseberg träffade jag en av mina f d kollegor på mitt förra uppdrag. Vi pratade en stund och han sa vid ett tillfälle att han saknar mig. Den kommentaren värmde mig otroligt mycket och bekräftar det jag själv kände; nämligen att vi hade en bra relation kollegor emellan och väldigt roligt ihop på arbetet. När vi skildes åt var jag nära till tårarna för jag blev så otroligt glad av hans spontana ord! (Det går att sammanfatta dessa två uppdrag på följande vis: på mitt förra uppdrag trivdes jag inte med mina arbetsuppgifter men med kollegorna medan jag nu trivs med arbetsuppgifterna och mindra bra med kollegorna.)

Jag hade ingen speciell plan när vi var på Liseberg idag utan dottern fick bestämma vad hon ville åka. Detta innebar att vi gick väldigt mycket och åkte den tur som hon hade bestämt. Vid ett tillfälle kom en regnskur och då tog vi oss upp till stället där Ben & Jerry's glasskafé ligger. Där satte vi oss på en fönsterbänk och vilade en stund innan vi gick ner igen. Efter det fick jag ganska ont i magen och var vid ett tillfälle på väg att ge upp för det gjorde så ont. Jag började fundera på varför jag hade så ont och tyckte inte att jag hade ansträngt magen mer än vanligt trots att vi promenerade väldigt mycket. Det tog en lång stund innan jag insåg vad det var som påverkade min mage: min dotter. Hon gick ömsom vid min vänstra sida, ömsom vid min högra idag men grejen var att hon inte gick rakt upp och ner. Nej, hon skuttade, hoppade på ett ben, hoppade jämfota, nuddade brunnar, nuddade inte streck och gjorde diverse undanmanöver mest hela tiden. Jag reflekterade inte över det då men förstod sen att det var alla dessa böjningar, plötsliga stopp och vändanden hit och dit som min mage ondgjorde sig över. Säkert bra magträning men just då var det inte så roligt! :-)

Idiot

Ja, vad ska jag annars säga om mig själv. Igår kväll orkade jag faktiskt sitta uppe till närmare klockan elva. Och under tiden åt jag en halv Marabou Gräddnougat, tre bitar Silviakaka, diverse smågodis och tre bitar Silviakaka. Och som vanligt mådde jag asdåligt när jag gick och lade mig. Dock fick jag lägga mig bredvid en liten värmekamin som jag gosade med hela natten.

Morgonen började redan 07:20 imorse och dottern vet verkligen hur man börjar dagen på bästa sätt.

Idag har vi sen varit hemifrån i åtta timmar då vi började med tennis imorse och sedan fortsatte till Liseberg. Dotterns tennislärare är en ung som tjej med tålamod som en gud. Hon har nio 5- och 6-åringar att hålla reda på och få att lyssna på hennes instruktioner. Jag är imponerad av henne!

Jag hade kvar en massa åkbiljetter som behövdes göras slut på och då vi inte fick någon parkering förra helgen var dagen ett perfekt tillfälle. Maken är ju borta så vi hade verkligen en mor- och dotterdag! Innan vi åkte hem hämtade vi maken på Stenaterminalen och indisk mat på favvostället i stan. En toppendag helt enkelt!!

Fredagslugn

Dottern och jag är själva hemma då maken är i Danmark med sitt jobb. Vi har lyxat till det och ätit godis trots att det bara är fredag. Jag fryser och är trött. Min kväll höll på att bli väldigt kort då jag nästan somnade när jag nattade dottern. Hon blev själaglad när jag frågade henne om hon hade lust att sova hos mig inatt. Tänk va' små saker kan bringa glädje! Nu sover hon gott i vår säng och jag ska försöka ha en stunds egentid innan jag lägger mig
Trots att vi åt rester från veckan blev det en mysig tjejmiddag på tu man hand!

Det var första höstdagen som vi hade ljus tända till maten och när vi flyttade in i vardagsrummet tände vi ljus även där.

Hösten är en mysig månad tycker jag! Jag älskar att äntligen få krypa upp i soffan med en filt och tända ljus. Att tända en brasa för att värma hus och oss är underbart på hösten och vintern! Och, som sagt, vi unnande oss fredagsgodis idag för att vi är själva hemma. Jag upptäckte att vi inte hade någon mjölk kvar så jag lämnade min snart 5,5-åriga dotter själv i kanske 20 minuter för att åka och handla. Hon börjar bli stor nu min lilla tjej! Och med mig från affären hade jag förståss lite gott. Tur att maken inte är borta varje fredag! ;-)

Jag vet inte än vad vi ska göra imorgon. Om vädret tillåter åker vi nog till Liseberg - för sista gången denna sommar. De säljer ut allt smågodis till halva priset och man får två kulor glass till priset av en. Det hade varit väldigt trevligt om vädergudarna kunde ge oss denna dag!!

Ett steg fram...

... två steg tillbaka. Magen är väldigt svullen idag även om det inte gör lika ont längre. Obehagskänslan är kvar och jag vet inte vad jag ska göra för att få bort den.

Dottern har gnällt oavbrutet i flera dagar nu och jag orkar snart inte mer. Maken åker till Danmark imorgon och jag bävar för att vara själv med henne. Dock bakade vi chokladmuffins tillsammans innan jag bakade inför fredagsfikat imorgon. Hennes muffins blev goda men jag hade nog önskat mer chokladsmak.

Jag provade på att göra en Silviakaka och tycker att den blev hyfsat god. Kanske lite för hög kaka men det är det nog bara jag som tänker på.

Det blev otroligt mycket disk. Kan bero på att vi inte diskade efter middagen igår...

Vi har en jättefin bänk i köket vid fönstret men den har en förmåga att bli överbelastad med saker. Är det så hemma hos er också?

Hopplöst att hålla den fri från saker! Tur att städerskan äntligen, efter två veckors frånvaro, kommer imorgon.

Framsteg

Inatt märkte jag att det var lättare att gå ur sängen när jag var tvungen att gå och kissa. Och jag kände att jag gick lite mer upprätt idag. Dock fick jag som hugg i området kring magsäcken efter lunch. Jag åt väldigt sent men kände mig inte hungrig så jag vet inte om det beror på det.

Efter middagen har vi bara tagit det lugnt hela familjen och nu myser jag och maken under en filt i soffan. Jag är supertrött och längtar återigen efter att få gå och lägga mig. Är det operationen som gör mig så trött eller är det vädret? Jag brukar inte känna av vädret men nu undrar jag verkligen hur man kan vara trött trots att man lägger sig runt klockan 21 varje kväll?

Trött, tröttare, tröttast

Då har jag jobbat idag. Och var så trött när jag kom hem från jobbet att jag hade kunnat somna. Trots allt känns det skönt att vara så trött, och jag hoppas att jag kommer att sova gott inatt.

Jag går fortfarande lite framåtlutad (det stramar i såren när jag står helt upprätt) men tycker att magen är mindre svullen nu.

Ett tag trodde jag inte att magen skulle dra ihop sig men det går framåt.

Jag lovar att ta en bild igen om en vecka, så får vi se om det syns någon skillnad. Vad tror ni?

Nu ska jag gå och lägga mig, och jag kan inte minnas när jag längtade så efter att få sova sist. Det ska bli underbart!

Ny information

Har fått i mig lunch och lite överbliven chokladcheesecake från i fredags. Jag tycker att smaklökarna äntligen börjar återgå till det normala och att det smakade helt ok idag. Har dålig fantasi så min lunch bestod av schnitzel, stekt blomkål och överstekt halloumi.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen med anledning av att jag känner sånt obehag i och omkring tarmarna. Det är helt normalt efter en operation av det slag jag har gjort även om hon tyckte att det kanske borde ha gått över så här femte dagen efter. Dock fick jag ju fixa och trixa i torsdags när jag var förstoppad så även det kan spela in. Hon sa åt mig att röra mig; ta promenader och plocka upp saker från golvet - allt för att få igång tarmarna och få bort den eventuella gas som kan finnas kvar i magen. Det här var ny information för mig! Jag har inte hört detta från varken sköterskan eller läkaren på Östra så jag har ju gjort helt fel som suttit still och vilat. Antar att det aldrig är försent att ändra sig! ;-) Då jag har världens utväxt lät jag håret självtorka igår kväll. Jag har självlockigt hår och det blev jättefint av att få bara vara. Typiskt när jag inte får visa mina lockar för någon!

Nu har jag suttit bort hela dagen. Jag har tittat på Kockarnas Kamp på TV4 play samt några dokumentärer på TV3 play. Innan jag hämtar dottern på förskolan ska jag hinna diska och gå en promenad - allt enligt "doctor's orders"!

Lugn morgon

Sent igår kväll bestämde jag mig för att vara hemma en dag till. På eftermiddagarna och kvällarna känner jag mig väldigt uppblåst och svullen vilket är obehagligt och jobbigt. Trots att jag lagt mig tidigt varje kväll är jag väldigt trött och har ju behövt vila på dagarna. Med det i åtanke var det lätt att ta beslutet. Ingen kommer att tacka mig för att jag börjar jobba tidigare än kroppen orkar.

När jag låg och snoozade förut kom maken upp och erbjöd sig att lämna dottern på förskolan. Hon hade redan kommit nersmygande och då det dels spöregnar idag, och då jag dels hade ont igår kväll, tackade jag ja till hans erbjudande. Det var så skönt att slippa gå upp och ut i kylan! Så nu ligger jag under en filt i soffan och funderar på vad jag ska äta till frukost.

Så här i efterhand kan jag tycka att de kanske inte skulle ha låtit mig åka hem samma kväll. Misstänker att morfinet gjorde så att jag kände mig bättre än vad jag egentligen var, vilket de borde ha känt till. Jag tror att det hade varit bättre om jag hade legat kvar över natten och fått ordentlig vila istället för att stressa hem till hus och familj. Jag har nog dessutom hållt igång mer än jag borde men i och med att jag tyckte att jag mådde bra så förstod jag inte bättre. Hade jag tänkt efter så borde jag förstått att jag skulle vila och inget annat. Ja ja, det är lätt att vara efterklok. Idag ska jag därför ta det lugnt och göra så lite så möjligt.

Objudna gäster

Maken skulle iväg på begravning idag och gick in i vår klädkammare för att hämta skjorta och finbyxor när han fick syn på... bin! Massor av bin! Han hämtade upp industridammsugaren och sög upp de han såg. Sen dränkte han dem i vatten för att vara säker på att de var döda. Usch, läskigt om de har tagit sig in i huset för att övervintra. Hur blir man av med dem?

Annars har dagen gått lite på sparlåga idag också. Dottern har haft en kompis här och sen följde hon med sin farmor till en sysslings hus på kalas. Maken och jag passade då på att först åka och handla (oromantiskt men jag behövde bärhjälpen) och sen åt vi middag ute - bara vi två! Det är så skönt att få vara ensamma ibland och vi är superdåliga på att planera för det. Nu pratade vi om att vi borde boka in i alla fall en helg i månaden för att gå ut och äta. Det finns några restauranger i stan som vi vill besöka igen och då är det mysigast att få göra det på tu man hand.

Nu undrar jag mest hur jag ska klara av att gå upp tidigt imorgon för att få iväg mig och dottern till jobb och förskola. Och hur ska jag klara av att jobba redan? Jag får ju ont fram på eftermiddagarna och ibland även redan på morgonen. Hur tänkte de där?

Självömkan

Vi tog oss fram på stan vid 12-tiden för att träffa min au-pairtjej som är i stan för 30-årsfest och fotbollsmatch. Efter lunch gick vi till Plikta i Slottskogen innan vi till slut släppte av Ali vid Gamla Ullevi. Själva åkte vi vidare till Liseberg där min bästa vän med familj skulle spendera dagen. Dock fick vi ingen parkering så vi beslöt oss för att åka hem istället. För att kompensera dottern stannade vi på glasskaféet och åt glass istället. Väl hemma la jag mig på soffan igen med man och dotter gav sig ut på en cykeltur.

Tyckte lite synd om mig själv och grät en skvätt. Ångrar mig lite nu att jag opererat mig. Nu har jag ju ont på andra ställen och rädslan för att t ex tarmarna ska fortsätta krångla är större än smärtan jag hade (känns det som nu i alla fall). Att det ska vara så här! Jag är ju ändå såpass pigg och vill göra saker, och blir samtidigt ledsen och nedstämd när jag känner att det inte funkar. Det hade varit lättare om kroppen inte hade orkat så att jag verkligen hade förstått att jag ska vila men nu funkar det ju inte så. Kanske är det för att alla drogerna håller på (har?) att lämna kroppen nu som gör att jag mår som jag gör.

Dock undrar jag om min återhämtning har ändrats för att jag numera tränar, eller för att jag har blivit äldre. Jag har tidigare opererat ut en visdomstand och tidigare gjort samma titthålsoperation som nu. När jag opererade ut min förra tand blev jag jättedålig och fick flytta hem till mina föräldrar i några dagar, trots att jag hade flyttat hemifrån. Jag var jättesvullen på högerkinden och kräktes flera gånger i flera dagar efter operationen. Efter min förra titthålsoperation kunde jag inte röra mig på en hel vecka. Minns att jag gick från sängen till soffan och fick ligga där. Kunde ha något mot magen (då gjorde det ont) och jag var absolut inte uppe och gick dagen efter. Konstigt att det kan vara så olika!

Bakslag

Magen krånglar så dottern och maken fick åka iväg på tennisen utan mig. Det bubblar och rör sig i tarmarna på ett väldigt obehagligt sätt. Ska försöka vila lite och sen möta upp med min lilla familj!

Tjejmiddag

Har nu på kvällen varit på middag med ett av mina vängäng. Dock är något i munnen sig inte likt och ingenting smakar som det brukar. Tidigare idag försökte jag med både juice och saft men när inget av dem funkade öppnade jag en burk Pepsi. Men inte ens den smakade som den skulle! Vet inte om det är från tandoperationen eller sövningen men något har helt klart förändrats. Och dessutom glömde jag att fråga läkaren om det när hon ringde. Jaja, jag ger det några dagar till.

Nu väntar sängen och en fullspäckad dag imorgon med tennis och besök från både Malmö och Lidköping. Har jag berättat om hur det mesta i våra liv krockar med något annat...? ;-)

Strycker denna dag

Dagen började bra med tvätt, disk och vikning. Kände att jag fick mycket gjort. Dock ringde aldrig op-läkaren vilket gjort mig oerhört besviken. Jag vet ingenting om vad de såg/hittade, om jag ska fortsätta med medicinen eller om jag kan räkna med biverkningar. Eftermiddagen blev värre än jag väntat mig då jag har tillbringat flera timmar på toaletten med förstoppning. Jag försökte med olika lavemang men inget hjälpte. Det gjorde så ont att jag skrek högt flera gånger. Stackars dottern blev jätterädd och sprang upp och grät. :-(

Nu mår jag äntligen bättre och pustar ut i soffan. Känner mig lika mörbultad som igår trots att jag kände mig hyfsat pigg när jag kom hem igår. Maken ringde och skällde på avdelningen förut och nu har jag blivit lovad ett samtal imorgon, håll tummarna!

Väntan

Har nu installerat mig på avdelningen 313 inför min operation. Är lite nervös men inte så farligt. Dock var det jobbigt att lämna dottern på förskolan. Hon däremot var överlycklig över att vara först! Vi fick t o m vänta en stund utanför då jag inte riktigt visste när de öppnade.

Jag står som nummer två på listan idag men har ändå ingen aning om när jag kan tänkas vara färdig. Det kan ju hända mycket här med akutsnitt och andra komplikationer. Väntan i sig är inte så jobbig, jag tycker det är värre med hungerkänslorna. Man kan få dropp om man är törstig men mot hungern finns ingen hjälp.

Sprucken planering

Inskrivningen drog över tiden så jag fick planera om min dag. Operationen kräver fyra duschar innan och nya lakan i sängen så jag fick hoppa över tandläkare och löpning. Jag har varit och handlat plus att vi unnade oss att hämta hem mat istället för att laga idag. Jag får inte äta efter midnatt inatt och jag får inte dricka något efter klockan sex imorgon bitti. Dessutom måste jag upp och duscha innan jag åker in. Pjuh, det blir en tidig morgon för oss alla imorgon.

Håll tummarna för mig!

Inskrivning

Sitter och väntar på att få träffa narkosläkaren. Jag har varit här sen klockan 10 och räknar med att vara här ett tag till. Har gjort provtagning och undersökning. Efter detta väntar samtal med barnmorska om vad som händer efter operationen och framför allt vilken tid den kommer att ske imorgon.

Jag börjar känna mig stressad och kommer på en massa saker jag vill hinna göra innan dagen är slut: handla mat, åka till tandläkaren och hinna springa. Däremellan ska jag också laga mat, umgås med familjen och packa väskan inför morgondagen. Jaja, vad är väl en bal på slottet?

Verkligheten kommer ikapp

Imorse var jag hur trött som helst. Jag snoozade i över en timma vilket aldrig har hänt förut. Varje måndag har vi möte mellan 13 och 16 och idag satt jag och kippade med ögonen. Jag trodde på allvar att jag skulle somna. Jag kan inte minnas när jag var så trött senast. Nu bara väntar jag på att klockan ska bli lite mer så att jag får gå och lägga mig.

Jag börjar dessutom bli nervös inför onsdagen. Imorgon är det inskrivning på sjukhuset och den kan ta allt mellan 3 och 5 timmar. Jag vill hinna med att handla mat för resten av veckan och även fixa grejerna hos tandläkaren så frågan är om jag ska göra allt det innan eller efter sjukhusbesöket. Klockan 10 ska jag vara där så antingen är jag klar klockan ett eller klockan tre. Senare på kvällen vill jag även hinna springa en sista gång, jag vet ju inte när jag får springa igen. Jag ska dessutom hinna packa en liten väska, både inför morgondagen och själva operationsdagen.

Det positiva med dessa dagar hemma i soffan blir att jag kommer igång med att söka jobb. Det är en hög tröskel att ta sig över (för mig) men med begränsad rörlighet finns det inte mycket mer jag kan göra. Jag ska även gå igenom alla våra foton och sortera dem. Funderar på att framkalla lite kort, det har jag inte gjort sen vi skaffade vår digitalkamera och det är lite synd. Jag älskar mina gamla fotoalbum med förklarande texter och roliga bilder! Om orken finns ska jag träffa några tjejkompisar på fredag kväll och till middagen har jag lovat att göra dessert.

Så med det får ni hålla tummarna för att jag återhämtar mig lika snabbt som jag gjorde efter mitt tandläkarbesök!

Osköna söndag

Maken gjorde ett stort tramp i klaveret igår natt och jag vet fortfarande inte hur jag känner eller mår men jag försöker i alla fall att gå vidare. Det tråkigaste av allt var att vi hade gjort upp planer för hela dagen idag, och som gick om intet på grund av hans beteende. Trots att han var den av oss som sov flest timmar i natt har det sett ut så här hemma hos oss större delen av dagen:

Igår införskaffade vi båda ett hjälpmedel för vi inser att åldern har kommit ikapp oss. Det tog emot och jag tvekade länge men det var dags nu:

Men det kanske var tur för då fick jag se detta mästerverk som dottern ritat och inte var nöjd med:

Min mor var väldigt duktig på att teckna och måla, kanske har dottern ärvt lite talang av henne? Men, tillbaka till denna dag. Till slut fick vi i alla fall äntligen tapetserat fonden i friggeboden. Jag har valt tapeten och den blev så bra!!

Det var svårt att få till en bra bild med mobilen så jag tog en på nära håll också:

Trots dåligt med sömn, mat och vatten idag tog jag mig ut på en löprunda nu på kvällen. Jag orkade inte riktigt hela vägen så det blev knappt 4 km. Imorgon är vilodag och sen hoppas jag komma ut igen på tisdag. Det är dagen före operationen och sen vet jag ju inte när jag kan träna igen. Men först ska jag sova. Igen.

Svek

Hur förlåter man samma svek som sker gång på gång? Svek från den som står dig närmast? Som lovar en sak men gör en annan? Där man kommit överens om en sak men bryter det på samma sätt som alltid? Vad gör man när en person, i vissa lägen, nte går att lita på?

God natt

Mår illa och är så trött på mig själv. Ska gå och lägga mig innan jag exploderar. Skriver mer imorgon.

Ogjort arbete

Hade planer på att åka hem tidigt idag men fick, liksom förra fredagen, vänta in chefen för jag behövde en underskrift på tre beställningar. Jag kom dock iväg strax före fyra - och fick snällt sälla mig till det lämmeltåg av bilar som försökte ta sig ut från området. Nästa fredag måste jag se till att lämna företaget innan halv fyra, annars kan jag lika gärna stanna kvar till klockan fem. I alla fall, jag hade med mig ett munsköljmedel som jag köpte efter min tandoperation men som jag aldrig använde som jag tänkte lämna tillbaka. Dessutom hade jag skrivit ett brev, som jag ville att de skulle underteckna, där jag förklarade för parkeringsbolaget att mitt tandläkarbesök drog ut på tiden på grund av oförutsedda komplikationer.

Men tjejerna i receptionen såg helt oförstående ut när jag förklarade att jag ville lämna tillbaka något. De hade aldrig gjort ett återköp och visste inte hur man gjorde. De bad mig komma tillbaka på dagtid (hm, jag var där 16:30) så att de kunde ringa IT-supporten samtidigt. När jag sen frågade om de kunde skriva under mitt brev så kunde de inte det heller. Nej, det gör bara tandläkaren och förresten så hade de egna förtryckta brev för det. Sa att jag återkommer på tisdag (efter min inskrivning) och hoppas då på ett bättre resultat.

Efter vår middag gjorde jag något som jag inte har gjort på länge; jag lade mig och vilade lite. Det var så skönt och välbehövligt! Man och barn gick ut på en liten promenad så det var tyst och lugnt här i huset. Dock missade vi fredagsmyset så vi får äta dubbelt så mycket imorgon istället! :-)

Mindfulness

Ett barndomsminne jag har är att jag fick äta glass när jag var hemma och var sjuk. Det var oftast i samband med halsont men jag minns ändå känslan av lyxen att få äta glass. Denna tradition har jag överfört på vår dotter som idag var överlycklig när hon fick en glasspinne!

Jag är glad som fick rensat bland alla våra papper och vikt lite tvätt. Eller lite och lite förresten, det blev en hel IKEA-kasse.

Men något jag retar mig på och inte förstår varför det "inträffar" är dessa irriterande små hål som vissa kläder får. Är det från tvättmaskinen? Från användandet? Från skadedjur? Vad?

När jag rensade i våra papper såg jag en kalender för kultur här i kommunen där vi bor. Och jag såg att det ikväll var ett seminarium om mindfulness i vårt bibliotek. Jag frågade maken om det var ok att jag gick och det var det. Och det var mycket intressant! Jag ska skriva ihop lite imorgon då jag är trött nu och ska lägga mig. Mindfulness är dock värt att fundera på och praktisera om man vill lära sig att leva i nuet. Något som jag vet att i alla fall jag är otroligt dålig på.

Höstbaciller

Dottern kom in till oss vid halv 5-tiden och var varm. Och mycket riktigt, när det var dags att gå upp hade hon 38 grader så jag är hemma idag och maken imorgon. Dock har jag inte legat på latsidan utan jag har rensat bland alla papper som har en tendens att lägga sig på hög. Nu ska jag gå ner i tvättstugan och hämta upp tvätt för vikning. Det här ser ut att bli en bra dag trots allt!

Fel medicin

Då jag kände mig lite låg och irriterad tog jag en stor bit av den kaka jag bakade i lördags i tron att jag skulle må bättre. Måste ha minne som en guldfisk för det har jag ju testat förut utan positivt resultat. När lär man sig?

Ekorrhjul

Trots att jag tänker på det och även pratade med maken om det igår så får jag inte tummen ur. Idag skulle vår ledningsgrupp ha en halvdagsövning mellan 8 och 12 men den fick ett abrupt slut då avdelningschefen (min chef) var tvungen att ordna upp något annat. Detta innebar att jag fick tid över som jag inte hade räknat med men inte lyckades jag använda dem till något bra. Chefen försvann dessutom efter lunch vilket ytterligare gav mig chansen att söka lite jobb eller på annat sätt kolla upp olika saker. Men nej, det blev inte då heller.

Hade klätt upp mig lite extra idag men blir irriterad när håret inte vill samma som jag. :-) Ena sidan låg jättefint medan andra levde sitt eget liv. Kan ni också irritera er på såna triviala saker?

Syns det vilken sida som är vilken?

Tog mig ut och sprang idag igen. Trots att jag hade planerat för det var det tungt hela vägen idag. Jag tog en liten genväg på slutet så det blev "bara" 4,7 km. Många uppförsbackar så efter spurten uppför den sista kändes det som om det var på väg att vända sig i magen. Men jag klarade det och sitter nu nyduschad i soffan. Maken kom precis in genom dörren, även han har tränat.

Kommer ni ihåg när jag pratade om att allting jämt krockar när vi försöker planera något? Det har hänt - igen! Tidigare i sommar fick vi reda på att gruppen Nickelback spelar i Stockholm. Maken kollade upp det men biljetterna var slut. Nu fick han ett erbjudande om att ta min systers biljett (hon har fått förhinder) och vet ni vad, det är på samma dag som jag opereras. Det är så typiskt! Vi har ingen back-up för dottern så det blir att han får stanna hemma. Trist.

Sockerdag

Efter att ha mått bra ett tag nu blir jag besviken över att det idag kom en dipp. Jag tycker att den kom alldeles för tidigt och hoppas verkligen att den är borta imorgon. På jobbet hade jag, för en gångs skull, mycket att göra och trots en sen lunch var jag tvungen att få i mig något sött redan vid 14-tiden. Det blev en glass och en Pigall i kiosken. Hemma spårade dessutom dottern ur strax efter mitt hemkomst vilket inte direkt lättade upp min situation.

Pratade med maken om min besvikelse över att inte få gjort det jag föresatt mig, och att det ofta kommer saker emellan - som jag dessutom godkänner istället för att slå undan dem. En av de viktigaste sakerna på listan är nytt jobb och hur många jobb har jag sökt sen min intervju? Inga. Ändå är det jag som alltid klagar på att jag aldrig har några pengar. Denna månaden fick jag äntligen pengar över - i en dag, sen gick dem till tandläkarräkningen. Och visst, jag förstod att det skulle kosta pengar men 3.000 kr? Nej, faktiskt inte.

Nu hoppas jag att morgondagen blir bättre!

Efterdyningar

Dottern blev idag inbjuden att leka med den fsk-vän som blev skadad i lördags. Det kändes bra för jag ville låta dem vila lite och har medvetet hållt mig undan även om dottern ville leka med sin vän redan igår. Dock hade mamman till barnet som knuffades redan frågat om de skulle leka idag men fått ett nej. Med det nejet kom också en önskan om att de inte skulle leka på ett tag för mamman är orolig för hur det andra barnet beter sig och för hens sätt att ta till "våld" i leken. (Ett exempel är bl a från i lördags när det yngre syskonet till barnet som knuffades tog tag om sitt storasyskons hals på ett oaktsamt sätt. Storasyskonet (barnet som knuffades) blev arg och slet bort armarna och drog omkull sitt lillasyskon. Storasyskonet slog till det liggande lillasyskonet två gånger men det slutade inte där. Storasyskonet försökte även sparka lillasyskonet men då skrek alla vi föräldrar åt hen att sluta.)

Mamman till barnet som knuffades berättade att barnet mår dåligt för det som hänt och att det var en olyckshändelse. Och ja, det var en olyckshändelse men barnet knuffade sin vän med flit - och det är inte första gången det händer incidenter mellan de här två inblandade barnen. När mamman till det skadade barnet ändå stod på sig mottogs det inte väl av den andra mamman som tyvärr blev arg. Vilket är synd men jag tror att det blåser över om de bara får tänka på det på varsitt håll i några dagar.

Idag var jag ute och sprang för första gången sen mitt tandläkarbesök. Var lite orolig för att det skulle ömma i käken och kanske börja blöda igen men det gick bra. Det enda som störde mig var lite mjölksyra i vaderna annars kändes det bra. 3,6 km blev det och jag är nöjd. Enligt mina veckomål ska jag springa två gånger till denna vecka och sen hoppas jag kunna springa en gång nästa vecka innan min operation.

Dagen som försvann

Kan inte riktigt säga vad vi har gjort idag men dagen gick väldigt fort. I förmiddags gick vi en regnpromenad hela familjen vilket var lite mysigt! Jag har även hunnit med att handla, tvätta och laga mat. Ja just det, vi såg film också.

Kan hända att dagen gick fort för att den för min del var kort. Vi la oss strax efter midnatt igår men klockan 3 gick jag ner då jag vänt och vridigt på mig under större delen av tiden. Satt vaken till 5 innan jag gick upp och försökte igen. Somnade närmare halv 6 och fick därför sovmorgon till halv 10. Jag låg och tänkte på vad som hände på kräftskivan och varför det blev som det blev. Mamman till det skadade barnet hade bara väntat på att något skulle hända efter att ha sett vissa tendenser hos det andra barnet. Problemet är bara att vår dotter leker lika bra med båda barnen men det var första gången jag reagerade på ljudnivån och på hur lätt det andra barnet tog till tjuvnyp och "våld" i leken. Ska jag behöva oroa mig för detta nu också?

Abrupt slut

Skulle försöka mig på att göra en chokladcheesecake inför kvällen kräftskiva men fick ge upp när jag tappade bunken med bottendegen i golvet. Så jag fick snabbt hitta ett nytt recept med ingredienser jag hade hemma och göra något annat. Hittade en chokladkaka med lite kola-aktig fyllning som passade bra. Dock flöt lite av botten upp i fyllningen efter en stund och jag funderar på om jag hällde på fyllningen för snabbt eller varför det blev så.

Min kind är mer öm idag och jag funderar på om jag är mer svullen nu än tidigare? Har dock inte behövt några värktabletter vilket är superbra men märkligt med tanke på den cirkus det var att få ut tanden.

Nu på kvällen har vi varit på efterlängtad kräftskiva med två av dotterns vänner från förskolan. Det blev dock aldrig den roliga sammanställning vi sett fram emot då barnen tjafsade och bråkade plus att de andra föräldrarna hela tiden var på helspänn och hade superkoll på vad barnen gjorde. Det gick helt enkelt inte att slappna av! Vi hann i alla fall äta men när kaffet stod på och jag precis vispat klart grädden till min kaka hörde jag ett skrik från en av föräldrarna i vardagsrummet. Dotterns två vänner hade sprungit och jagat varandra runt matsalsbordet när den ena helt plötsligt puttade den andre - som föll framåt och på en vass kant. Hen fick ett centimeterstort jack strax under ögat och festen fick ett abrupt slut.

Det som förvånade mig var att jag tog kommandot när mamman till det skadade barnet tappade fattningen. Jag sa till henne att ta fram is och en handduk att hålla mot såret. Då jag var den enda som inte druckit erbjöd jag mig att köra dem till akuten för att en läkare skulle få titta på såret. Tur i oturen så gick det att tejpa ihop så hen slapp att sys. Det hela tog knappt en timma men när vi kom tillbaka så hade maken packat ihop våra saker så vi tog farväl och åkte hem. Jag hade väl inte riktigt räknat med att vara hemma före klockan 21 idag.