Äntligen

Allt är inhandlat och nu återstår bara att laga västerbottenpaj imorgon. Innan vi åker ska jag också hinna färga håret, dusch och packa. Väderleksrapporten ser inte så lovande ut men i och med att vi inte har någon tid att passa känns det ändå lugnt att köra de knappt 15 milen hem till mina föräldrar.

Dottern och jag slog in några julklappar tidigare idag och hon var mycket nöjd med resultatet!

Hennes julklappar ska vi slå in nu när hon har gått och lagt sig. Ska bli lite roligt att se hur hon reagerar på julafton när hon får öppna sina klappar! Hon är lite orolig nu över när tomten ska komma med alla julklappar för just nu ligger det bara fem stycken under granen. :-)

Hon hade dessutom en kompis här tidigare för lite lek. Mamman till denna kompis berättade att inte mindre än tre barn har kräkts på förskolan denna vecka. Och vi föräldrar har inte fått någon som helst information! Det gjorde mig arg så jag skrev ihop ett mail till två av pedagogerna med cc till alla föräldrar. En förälder lät till och med sitt äldsta barn gå till förskolan (går på vår avdelning) trots att det yngsta barnet kräkts inne på sin avdelning. Det tycker jag är oerhört omdömeslöst! Jag vill ju inte ta hem eventuell smitta av något som kan drabba mina föräldrar eller mina andra släktingar när vi träffar dem. Pedagogerna måste ju meddela oss vad som händer, vare sig det rör sig om smittsamma sjukdomar eller ej. Vi som föräldrar måste få välja då om vi vill ha våra barn hemma eller om de ska få vara på förskolan, medvetna om riskerna. Det måste få vara vårt val.

Karma

Varnar för långt inlägg...

Jag börjar tro att jag får betala för de dumheter jag har gjort i mina unga dagar. Tycker ändå att jag var ett hyfsat snällt barn som på sin höjd oftast kom för sent men som aldrig kom hem full eller gjorde olagliga saker. Men saker och ting går verkligen inte min väg just nu och jag undrar varför.

När maken kom hem förut åkte jag iväg till vårt lokala köpcentrum för att ladda batterierna lite efter att ha varit hemma i två dagar. Meningen var ju att komma hem med lite ny energi men det blev precis tvärt om. Först ringde min syster (som jag lovordade härom veckan) och frågade om vi bestämt oss angående jul då hon har bjudit hem oss till sig. Vi står i valet och kvalet om vi ska åka utomlands men har ännu inte bestämt oss. Det kostar 3 500 kr att åka iväg en vecka med all inclusive den 18/12 medan det kostar 8 500 kr, d v s 5 000 kr mer, att åka en vecka senare (på juldagen). Det senare priset är ungefär vad vi betalade i somras för vår vecka på Mallorca så det känns inte som något överpris även om det är bra mycket mer än 3 500 kr. Mina syskonbarn vill gärna att vi kommer och de ser fram emot att få fira jul med sin lilla kusin, att få besök av tomten och allt som hör julen till. Vilket för mig låter otroligt mysigt! Men i samma mening lägger hon till att hennes barns pappa (som hon separerade ifrån för snart 15 år sedan) kommer för annars skulle han ha suttit själv hemma på julafton.

Min syster och barnens pappa har bråkat i alla år och jag har under dessa år fått höra allt annat än bra saker om honom. Jag har träffat honom kanske 5 gånger sen de gick isär och har inte längre någon relation till honom. För min del tycker jag att det skulle kännas stelt och konstlat att sitta där i jul med någon som jag inte riktigt känner och som jag har fått höra skit om i över tio år. Jag förstår att barnen vill vara med sin pappa men utifrån mitt perspektiv blir det att jag och min familj får spendera julen med en "främling" och det har jag helt ärligt inte lust med. Min syster vet dessutom om hur jag känner då det var samma situation i midsomras då hennes två barn skulle ta med sig vänner till våra föräldrars midsommarfirande. Jag uttryckte redan då min olust inför att fira med främlingar (och det blev till slut så att vi valde att fira här hemma med vänner istället).

I alla fall, när jag sen lämnade köpcentrat märkte jag att jag hade dålig luft i båda framdäcken så jag ringde makens mobil men hans mobilsvar gick igång direkt. Jag försökte igen två gånger till men samma sak hände. Åkte till macken och använde deras nya luftautomat där man anger trycket digitalt på en skärm, kopplar på munstycket och sen väntar tills maskinen piper - då är det klart. Gjorde detta på båda däcken men när jag körde iväg märker jag att det är mindre luft än innan i ena däcket, alltså har luft läckt ut istället för att pumpas in. Mitt i detta ringer maken och undrar var jag är, och jag som var irriterad redan innan grät av ilska. Små incidenter som ändå däckar mig när jag minst behöver det.

Jag måste ta mig ur det här. Jag måste ta kontrollen över mitt liv. Jag måste börja göra saker jag mår bra av istället för att låta saker påverka mig. Det var ju det som hela 2012 gick ut på men som har misslyckats totalt. Gör om, gör rätt!

Arrgh

Har inte haft någon lust att göra något på jobbet idag. Som jag skrivit tidigare så undrar jag varför man får sådana dippar ibland. Helgen var händelserik och gav energi så var tog allt det vägen under natten? Imorse kom vi iväg i bra tid till fsk och jag såg fram emot att komma tidigt till jobbet. Men av någon anledning kan man inte köra fortare än 30 km/tim när det har snöat några millimeter så jag var på jobbet senare än vanligt. Suck.

Maken hade återigen bokat in ett möte efter jobbet så jag fick ta av mina dyrbara timmar och gå hem tidigare för att hämta dottern. Lämnade jobbet så att jag hade 45 min på mig. Tror ni jag hann? Till råga på allt ringer maken precis när jag parkerat utanför fsk och meddelar att han är hemma - med dottern!! Jag blev så arg att jag slängde på luren! Här har jag stressat hem, på tid jag inte har, och så har han redan hämtat. Jag var inte så trevlig när jag kom hem kan jag säga.

Nu har jag varit iväg och veckohandlat och ska lägga mig. Måste orka upp när klockan ringer och därför behöver jag lägga mig i tid ikväll. Hoppas på ett positivare inlägg imorgon!

Energitjuv och kompishäng

Idag åkte jag direkt efter jobbet in till stan för att träffa en ex-kollega. Det var ett tag sedan vi sågs så vi hade mycket att ta igen. Dock blev jag irriterad på att det tar så lång tid att ta sig till stan från Torslanda. Det tog 25 min innan jag kom till foten av Älvsborgsbron. Oskarsleden gick jättefort och upp till centralstationen var det inga problem. Där trodde jag nästan att jag skulle komma i tid men så skulle det inte bli. Väl vid Nordstan visar det sig att de har tagit bort en av två filer och gjort den till bussfil. Så samma antal bilar som förut ska nu färdas i en fil istället för två. Det är helt vansinnigt att Göteborgs Stad är så emot bilar att de förändrar stadsbilden så att det inte finns plats för fordon längre. Och på andra sidan älven finns den sista av Sveriges biltillverkare som sysselsätter X antal tusen människor. Vad händer om den arbetsgivaren försvinner? Har Göteborgs Stad tänkt på det?

Min ex-kollega och jag fikade och pratade i närmare två timmar. Det är alltid lika roligt att ses och vi pratar oss hesa varje gång. Just på tisdagar har hon kurs halv 8 och åker inte hem emellan så då passar det bra att ses. Men kanske blev det sista gången för jag känner att det inte är värt tiden att sitta i köer. Det tog mig 1 timma och 10 minuter att köra en sträcka som normalt sett tar 15-20 minuter.

Har lyckats ladda upp ännu en bild. Denna gång på vår läsfåtölj där all tvätt har en förmåga att hamna då fotpallen lämpar sig bra för vikning. Jag brukar, som sagt, krokna när jag kommit halvvägs och sen tar det ytterligare tid innan jag får tummen ur och lägger in tvätten där den hör hemma. Ja ja, någon kanske jag överraskar mig själv!

Irriterad

Jag kan inte ladda upp mina foton och det gör mig arg. Jag tycker jag kan hyfsat mycket om datorer och dess funktion men i det här fallet kan jag inte avgöra om det är vår Internetuppkoppling som stoppar eller om det är fel på Blogger. Irriterande i vilket fall som helst! Den bild jag lyckades ladda upp tidigare idag visar vårt matsalsbord och om det ser ut så där så kanske ni kan ha en aning om hur det ser ut i resten av huset. :-) Idag har jag dock fått undan klädhögen som ockuperade vår läsfåtölj och nu ligger det enbart ett lager papper och skräp på matsalsbordet.

Maken kom hem tidigare idag och vi har varit relativt igång under eftermiddagen. Vi åkte in till stan och lämnade en av våra bilar på verkstaden inför service imorgon. När vi ändå var i våra gamla kvarter passade vi på att äta indisk mat på vår favoritrestaurang. Så gott! Därefter åkte vi till återvinningscentralen och fick slängt en massa skräp. Dottern och jag har duschat och nu nattas hon av sin far. Jag ska börja skriva ner lite stolpar inför det uppföljningssamtal min chef vill ha. Jag har engagerat mig i flera saker på egen hand och ser mig själv som ambitiös, dock har jag svårt för att marknadsföra mig själv och vet inte hur hen ser på mig. Ska bli spännande att höra hur jag uppfattas och hur jag är att arbeta med!

Tjejdag

Då maken är iväg igen har dottern och jag haft en tjejdag tillsammans. Vi började med lite mys i soffan efter frukost innan vi klädde på oss och åkte till IKEA. Tanken var att vi skulle äta lunch där och köpa lite nytt julpynt men det var superlång kö i restaurangen och julpyntet såg likadant ut som förra året så det blev korv och bröd utanför kassorna och mjukglass efteråt.

Förra helgen var vi på Hornbach som hade en ljuvlig julmarknad med allehanda pynt, skålar, tomtar och prydnader. Tänkte att vi istället tar Bauhaus idag (det ligger nära IKEA i Bäckebol) men där blev vi superbesvikna! De hade inget roligt och kändes mer fjolåret än IKEA. Så vi fick åka hem tomhänta (nåja) och får ta Hornbach igen innan första advent.

Dock är det inget roligt att vara hemma just nu för jag känner en otrolig stress över hur det ser ut här. Saker och ting har en förmåga att samlas på hög, både av mig och av maken, och vi vet inte hur vi ska bli av med denna vana. Matsalsbordet är belamrat med papper och skit plus att maken använder stolarna som sin garderob. Jag börjar ambitiöst att vika tvätt men tröttnar någonstans halvvägs. Istället för att bära upp det och lägga in det i garderoben så ligger det alldeles för länge i vardagsrummet och sen får tvätten ett pit-stop någonstans i vårt sovrum innan jag till slut får tummen ur och rensar undan. Städerskan var här igår och hade förfärats över vårt matsalsbord (jag förstår henne).

Anledningen att allt detta kommit upp är för att dottern vill börja julpynta imorgon och överraska maken innan han kommer hem. Men innan det kan över huvud taget bli bra måste vardags- och matsalsrum rensas - från allt! Det är ju inget kul att ta hem folk som det ser ut nu. Hur gör ni andra?

(F*n, vårt Internet krånglar så det går inte att ladda upp några bilder. Maken tror att det beror på att vår router inte fungerar så nu kör vi hot-spot från hans gamla mobil. Jag tror att det beror på något annat... I vilket fall som helst får ni bilder imorgon.)

Shhhhh...

Varnar för långt inlägg...

Sitter på jobbet och skriver för jag måste få en paus. Jag sitter vid mitt skrivbord hela dagarna, oftast äter jag ju även lunch här, och nu känner jag att jag måste få göra något annat. Se något annat, läsa något annat. Och jag är så trött på kvällarna att jag knappt orkar blogga. Jag vill inte att det ska vara så men får väl inse att jag har slut på energi just nu. Jag tycker nästan att hela oktober så här långt har varit tung och jobbig. Visserligen har jag kommit ut och tränat några gånger men jag har också ätit mer choklad och sött än tidigare. Det är till och med så att jag knappt får igenom mina jeans...

Det har varit en intensiv helg som började redan i fredags. Vi var på Cabaret Lorensberg med två andra par och såg en nostalgishow från 70-talet. Tidigt under kvällen fick jag ont i magen och kunde inte riktigt slappna av. Jag var dessutom trött och visste att jag behövde gå upp tidigt nästa morgon för att packa inför vår lilla helgtripp. När showen var över ville de andra gå vidare men jag avböjde och sa att jag ville åka hem. Jag erbjöd maken att stanna kvar men han ville också åka så jag gick och hämtade bilen som stod parkerad ett par kvarter bort. När jag kom tillbaka för att hämta maken undrade ett av paren om jag kunde skjutsa hem dem??!! Jag blev lite irriterad eftersom jag inte mådde bra och hade flaggat för det då paret i fråga bor ca 15 min bort efter vårt hus så det låg liksom inte på vägen. I och med detta var vi hemma strax före klockan ett och jag var så trött att jag mådde illa.

Svärmor var hemma och tog hand om dottern medan vi var ute. Enligt maken skulle hon sova över så när vi kom hem sa jag att jag går och lägger mig. Döm om min förvåning när jag väcks av att ytterdörren öppnas och stängs samt att makens mobil börjar ringa utan att någon svarar. Jag springer ner och ser svärmor stå fullt påklädd utanför huset medan maken vinkar in en taxi som kommer körande. Förstår att svärmor åker hem trots allt.

Morgonen därpå berättar maken att svärmor trodde att jag var sur på henne??!! Undrar i mitt stilla sinne vad det är för tonårsfasoner hon håller på med men biter mig i tungan. Jag frågade honom om han förklarade att jag var trött och hade ont i magen vilket han hade gjort men hon hade inte trott på honom. Han undrade om jag kunde tänka mig att ringa henne och förklara själv. När vi äntligen kommit iväg ringer jag henne och säger att jag hörde att hon hade lite funderingar kring gårdagskvällen. Ja, säger hon, jag undrar om du är sur på mig? Varför tror du det säger jag? Jo, du kom inte in och frågade hur det hade gått med dottern och så under kvällen. Nej, säger jag, det gjorde jag inte för jag var så trött och förresten så skulle du ju sova över så då tänkte jag att jag frågar om det vid frukosten. Jo, säger hon, jag tänkte det först men insåg att det blir så jobbigt när alla ska iväg på morgonen att jag lika gärna kunde åka hem. (Det här tror jag hon hittade på efter att jag gått och lagt mig för i vanliga fall brukar jag eller maken köra hem henne när hon hjälpt oss på något sätt, men men.) Känner att jag blir lite irriterad över att behöva tänka på sådant med min svärmor. Svärmor som är 74 år och som visserligen är lite speciell men det här känns väldigt märkligt.

Och till råga på allt händer en liknande sak även på lördagskvällen. Jag kände mig fortsatt trött efter de korta nätterna i veckan med lite sömn och efter att ha kört bil i flera timmar under dagen. Mina tre systrar och jag överraskade vår mor med att ta ut henne på middag på kvällen! Pappa var införstådd och hade ordnat så att alla vi skulle äta middag när vi kom till dem. Nu blev det inte så utan hon fick chansen att byta om samtidigt som hon fick en drink innan maten. Min ena syster som bor i Skövde skulle åka buss hem på kvällen så vi hängde kvar på restaurangen tills det var dags för henne att åka hem. Jag skjutsade henne till busstationen där en av mina andra systrar upptäcker att det inte går någon buss!!! Det visar sig att min syster tittat på fel tidtabell! Hon åkte då med till våra föräldrar där vi satt en stund tills det var dags för henne att åka tillbaka till busstationen. Vem är det då som enda nykter person i sällskapet som kan köra henne in till stan igen. Jo, jag... Jag kunde knappt dölja min irritation. Så klockan blev återigen närmare ett innan jag kom i säng. Lyckligtvis fick jag sovmorgon till klockan tio morgonen därpå så nästan 9 timmars sömn med avbrott för toabesök och koll av dottern blev det den natten!

Trots min tidiga sänggång igår orkade jag inte ur sängen när klockan ringde sex imorse. Jag snoozade till kvart i sju och förbannade mig själv för det innebär att jag kommer extra sent till jobbet. I och med att jag jobbar som konsult har jag ingen möjlighet att flexa vilket gör att jag måste jobba in tid för att kunna gå hem tidigt på fredagar vilket jag tycker är värdefullt. Så nu blir det lunch vid datorn hela veckan.

Har haft ont i hälen sen jag sprang sist och det vill inte ge sig så idag lämnade jag mina tygkängor hemma till förmån för dessa.

Nu hoppas jag att det ska dämpa steget så att hälen får en chans att vila lite. Men så länge funderar jag på att cykla som träning istället. Det kan nog funka!

Påmind besvikelse

Make och dotter är på tennis medan jag äntligen skulle ta tag i den IKEA-bag med kläder som står och väntar på att få läggas in i dotterns garderob. Samtidigt skulle jag rensa lite inför morgondagens resa till Ge-Kås för att få lite koll på vad hon behöver. La undan sådant hon växt ur och blir återigen besviken och arg på mig själv när jag ser alla dessa fina kläder som dottern aldrig använt. Jag har en förmåga att spara vissa kläder för speciella tillfällen - som tenderar att aldrig komma - och därmed förblir dessa oanvända. Det tråkiga är att jag är likadan med mina kläder. Så nu är frågan om jag ska sluta köpa fina kläder eller börja använda allt - oavsett tillfälle? Jag tycker det är trist att sätta på dottern ett plagg med fläckar på men vet ju samtidigt att har hon plagget till förskolan så får jag räkna med det. Tidigare år har hon därför haft två garderober; en för förskolan och en för fritiden. Detta har ju dock inte heller funkat eftersom hennes fritidsgarderob sällan blir använd. Vilka I-landsproblem!