Trodde inte att jag skulle längta så efter julledigheten men jag gör det. Jag behöver verkligen komma ifrån jobbet. Det blir inte bättre där, utan snarare tvärtom, så det är dags att berätta anledningen bakom det här inlägget. Jag fick ett erbjudande om att bli fastanställd på det företag jag har mitt uppdrag nu. Detta hände på en fredag och jag ombads tänka på det över helgen. Sagt och gjort även om det inte behövdes då jag redan hade bestämt mig. När jag på måndagen lade fram att jag var intresserad fick jag höra att det går riktigt dåligt för företaget och att jag därför borde tänka över om jag vill bli anställd nu - med risken att sen bli uppsagd om det kommer till personalnedskärningar - eller om jag vill fortsätta som nu. Efter diskussion med maken meddelade jag att jag vill fortsätta det vi påbörjat.
Företaget använder sig av löneboxar, d v s varje tjänst (inte person) ligger i en viss lönebox, och inom den löneboxen kan det skilja allt från 10-15 000 kr beroende på om du ligger högt eller lågt i boxen. Så högt i en box kan vara högre än lågt i en annan. I alla fall så såg jag framför mig en rejäl löneökning, löneförmåner och möjligheten att leasa en bil. Jag frågade min kollega som blev anställd i november och hon berättade vilken box hon ligger i, liksom en annan kollega som har samma tjänst som jag. Dessa två kollegor ligger i samma box och jag vet dessutom vad min närmaste kollega fick i lön. Dock fick jag, i mitt erbjudande, att ligga i boxen under deras och i den är lönen en helt annan. Jag bad min uppdragschef att kolla om det verkligen stämde och ja, enligt hen gör det det och dessutom vill hen inte betala mer än för den box hen erbjöd. Jag insåg då att jag aldrig kommer att få samma lön som min kollega trots att jag har mer ansvar än henne, och trots att jag gör mer för min uppdragschef än vad hon gör för sin.
Den senaste tiden har det varit krismöte på krismöte om den ekonomiska situationen på företaget varför min uppdragschef föreslog att vi skulle fortsätta vår diskussion efter nyår, när situationen har lugnat ner sig lite. Idag var det dags för min uppdragschef att "gå på ledighet" (ska operera sig imorgon) och då jag varit borta i två dagar frågade jag lite om hur det hade varit under min frånvaro. Jag fick då höra att situationen förvärrats ytterligare och att det nu pratas om personalnedskärningar. I samband med detta finns det redan "överflödig administrativ personal" (hens ord) som kommer att omplaceras. Utan att hen sade det så förstår jag ju att det är kört för mig - och det känns för jävligt rent ut sagt.
Lagen om alltings jävlighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar