Idag började min oro för vinterkräksjukan. Vi har, *peppar peppar*, inte haft det i vår familj. Än. Och vi har bara en toalett så jag undrar hur det kommer att gå om vi alla blir sjuka samtidigt. Dottern klagade tydligen över ont i magen på fsk idag och innan hon lade sig var hon lite lös i magen. Nu på kvällen fick även jag ont och det i kombination med nyheternas rapportering om ökat googlande på "kräk" drar igång min oro.
Det är ett personlighetsdrag hos mig själv som jag verkligen ogillar. Jag vet inte riktigt när det kom men jag tror att det var i samband med att dottern började prata. Innan visste man inte hur hon mådde eller om hon hade ont men helt plötsligt kunde hon sätta ord på vad hon kände. DET var jobbigt.
Hur slutar man oroa sig för saker man inte kan påverka? Varför börjar man oroa sig? Kan man jobba bort det på något sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar