Det har slitit på mig att köra mer än 100 mil på 8 dagar. Trots att jag älskar att köra bil så kan jag sällan slappna av numera när jag kör, i alla fall så länge dottern åker med. När hon var yngre kräktes hon ett par gånger och det har satt sina spår. Jag var själv åksjuk när jag var liten så nu försöker jag hela tiden förekomma henne - vilket nästan är omöjligt. Men det gör att jag inte kan slappna av vilket är jobbigt. Så nu är jag trött. Så trött att jag skulle kunna gå och lägga mig. Igår var jag lika trött och lade mig ungefär vid den här tiden. Dock orkar jag inte upp när klockan ringer utan snoozar ungefär 45 minuter varje morgon. När blev det så här?
Känner mig jämnare i humöret nu för tiden och hoppas verkligen att det håller i sig. Jag behöver så mycket energi jag kan uppbåda och vill inte lägga den på negativa saker, eller på saker jag inte kan förändra. Jag ska inte heller stoppa i mig onyttigheter när jag känner mig nere eller frustrerad. Vågen visade 70 kg idag och det är inte ok. Dock har jag ju inte tränat på ett tag utan bara ätit sötsaker så jag får skylla mig själv.
Inte ens tråkigheter på jobbet ska få påverka mig utan då får jag istället förändra min situation. Som idag, när jag förstod att jag inte kommer att få äta julbord på det företag jag är på just nu. För några år sedan var jag arbetslös ganska länge och då kom jag att sakna gemenskapen med det man gör utanför jobbet. På makens jobb envisades de med att gå ut allihop på julbord - utan respektive - och jag kände mig då ännu mer utanför samhället. I alla fall, idag diskuterade vi julbord på vårt veckomöte och huruvida vi kommer att gå ut tillsammans. Min chef förklarade då att ledningsgruppen kommer att köra en heldagsövning framöver och sen gå ut på kvällen. Jag har inte blivit inbjuden att vara med på denna heldag - och kommer således inte att få gå ut och äta med dem. Det känns verkligen trist men är inget att göra åt. Så är livet som konsult!
Två bilder får avsluta detta inlägg. En på entrén till köpcentret Emporia som vi var på igår, och en på en liten tjej som satt framför mig och dottern under ett uppträdande där. Kolla in hennes flätor!
Känner mig jämnare i humöret nu för tiden och hoppas verkligen att det håller i sig. Jag behöver så mycket energi jag kan uppbåda och vill inte lägga den på negativa saker, eller på saker jag inte kan förändra. Jag ska inte heller stoppa i mig onyttigheter när jag känner mig nere eller frustrerad. Vågen visade 70 kg idag och det är inte ok. Dock har jag ju inte tränat på ett tag utan bara ätit sötsaker så jag får skylla mig själv.
Inte ens tråkigheter på jobbet ska få påverka mig utan då får jag istället förändra min situation. Som idag, när jag förstod att jag inte kommer att få äta julbord på det företag jag är på just nu. För några år sedan var jag arbetslös ganska länge och då kom jag att sakna gemenskapen med det man gör utanför jobbet. På makens jobb envisades de med att gå ut allihop på julbord - utan respektive - och jag kände mig då ännu mer utanför samhället. I alla fall, idag diskuterade vi julbord på vårt veckomöte och huruvida vi kommer att gå ut tillsammans. Min chef förklarade då att ledningsgruppen kommer att köra en heldagsövning framöver och sen gå ut på kvällen. Jag har inte blivit inbjuden att vara med på denna heldag - och kommer således inte att få gå ut och äta med dem. Det känns verkligen trist men är inget att göra åt. Så är livet som konsult!
Två bilder får avsluta detta inlägg. En på entrén till köpcentret Emporia som vi var på igår, och en på en liten tjej som satt framför mig och dottern under ett uppträdande där. Kolla in hennes flätor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar