Förutom att jag har vräkt i mig lite mer än en halv ask Noblesse så finns det ett annat sätt att se att jag inte mår bra: mina nagelband. Jag har alltid haft långa och starka naglar (efter min farmor) och skulle aldrig drömma om att bita på dem. När jag var yngre målade jag dem alltid och så fort jag kom till USA började jag gå på nagelsalong. Det skulle jag gärna göra även här och nu om jag bara hade råd.
Så det går inte riktigt ihop att ha fina naglar med röda och såriga nagelband. Men så har det alltid varit. Det värsta är att dottern har sett mig bita på mina fingrar och då trott att jag biter på naglarna så nu gör hon det. Jag vet inte vad det är som gör att jag mår som jag gör just nu. Om det är vädret, oförmågan att förändra min situation eller bristen på energi för att göra något. Disken står kvar i diskhon, påsarna från helgens inköp står kvar i hallen och tvätthögarna står kvar på makens byrå.
Some day...
Ajajaj.... en super-nagelbandscreme där kanske? (Har tyvärr inga tips...)
SvaraRaderamen tack, nu kom jag på att jag måste ta av nagellacket innan jag åker mot jobbet!