måndag 10 september 2012

Verkligheten kommer ikapp

Imorse var jag hur trött som helst. Jag snoozade i över en timma vilket aldrig har hänt förut. Varje måndag har vi möte mellan 13 och 16 och idag satt jag och kippade med ögonen. Jag trodde på allvar att jag skulle somna. Jag kan inte minnas när jag var så trött senast. Nu bara väntar jag på att klockan ska bli lite mer så att jag får gå och lägga mig.

Jag börjar dessutom bli nervös inför onsdagen. Imorgon är det inskrivning på sjukhuset och den kan ta allt mellan 3 och 5 timmar. Jag vill hinna med att handla mat för resten av veckan och även fixa grejerna hos tandläkaren så frågan är om jag ska göra allt det innan eller efter sjukhusbesöket. Klockan 10 ska jag vara där så antingen är jag klar klockan ett eller klockan tre. Senare på kvällen vill jag även hinna springa en sista gång, jag vet ju inte när jag får springa igen. Jag ska dessutom hinna packa en liten väska, både inför morgondagen och själva operationsdagen.

Det positiva med dessa dagar hemma i soffan blir att jag kommer igång med att söka jobb. Det är en hög tröskel att ta sig över (för mig) men med begränsad rörlighet finns det inte mycket mer jag kan göra. Jag ska även gå igenom alla våra foton och sortera dem. Funderar på att framkalla lite kort, det har jag inte gjort sen vi skaffade vår digitalkamera och det är lite synd. Jag älskar mina gamla fotoalbum med förklarande texter och roliga bilder! Om orken finns ska jag träffa några tjejkompisar på fredag kväll och till middagen har jag lovat att göra dessert.

Så med det får ni hålla tummarna för att jag återhämtar mig lika snabbt som jag gjorde efter mitt tandläkarbesök!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar