Dottern blev idag inbjuden att leka med den fsk-vän som blev skadad i lördags. Det kändes bra för jag ville låta dem vila lite och har medvetet hållt mig undan även om dottern ville leka med sin vän redan igår. Dock hade mamman till barnet som knuffades redan frågat om de skulle leka idag men fått ett nej. Med det nejet kom också en önskan om att de inte skulle leka på ett tag för mamman är orolig för hur det andra barnet beter sig och för hens sätt att ta till "våld" i leken. (Ett exempel är bl a från i lördags när det yngre syskonet till barnet som knuffades tog tag om sitt storasyskons hals på ett oaktsamt sätt. Storasyskonet (barnet som knuffades) blev arg och slet bort armarna och drog omkull sitt lillasyskon. Storasyskonet slog till det liggande lillasyskonet två gånger men det slutade inte där. Storasyskonet försökte även sparka lillasyskonet men då skrek alla vi föräldrar åt hen att sluta.)
Mamman till barnet som knuffades berättade att barnet mår dåligt för det som hänt och att det var en olyckshändelse. Och ja, det var en olyckshändelse men barnet knuffade sin vän med flit - och det är inte första gången det händer incidenter mellan de här två inblandade barnen. När mamman till det skadade barnet ändå stod på sig mottogs det inte väl av den andra mamman som tyvärr blev arg. Vilket är synd men jag tror att det blåser över om de bara får tänka på det på varsitt håll i några dagar.
Idag var jag ute och sprang för första gången sen mitt tandläkarbesök. Var lite orolig för att det skulle ömma i käken och kanske börja blöda igen men det gick bra. Det enda som störde mig var lite mjölksyra i vaderna annars kändes det bra. 3,6 km blev det och jag är nöjd. Enligt mina veckomål ska jag springa två gånger till denna vecka och sen hoppas jag kunna springa en gång nästa vecka innan min operation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar