Glömde hälften

Igår fick jag beröm på det företag jag är på nu. Jag hjälpte till att ordna med en avtackning av en pensionär och fick sen mail från avtackande chef att jag gör ett bra jobb och verkligen är till hjälp. Det kändes bra! Och idag på Liseberg träffade jag en av mina f d kollegor på mitt förra uppdrag. Vi pratade en stund och han sa vid ett tillfälle att han saknar mig. Den kommentaren värmde mig otroligt mycket och bekräftar det jag själv kände; nämligen att vi hade en bra relation kollegor emellan och väldigt roligt ihop på arbetet. När vi skildes åt var jag nära till tårarna för jag blev så otroligt glad av hans spontana ord! (Det går att sammanfatta dessa två uppdrag på följande vis: på mitt förra uppdrag trivdes jag inte med mina arbetsuppgifter men med kollegorna medan jag nu trivs med arbetsuppgifterna och mindra bra med kollegorna.)

Jag hade ingen speciell plan när vi var på Liseberg idag utan dottern fick bestämma vad hon ville åka. Detta innebar att vi gick väldigt mycket och åkte den tur som hon hade bestämt. Vid ett tillfälle kom en regnskur och då tog vi oss upp till stället där Ben & Jerry's glasskafé ligger. Där satte vi oss på en fönsterbänk och vilade en stund innan vi gick ner igen. Efter det fick jag ganska ont i magen och var vid ett tillfälle på väg att ge upp för det gjorde så ont. Jag började fundera på varför jag hade så ont och tyckte inte att jag hade ansträngt magen mer än vanligt trots att vi promenerade väldigt mycket. Det tog en lång stund innan jag insåg vad det var som påverkade min mage: min dotter. Hon gick ömsom vid min vänstra sida, ömsom vid min högra idag men grejen var att hon inte gick rakt upp och ner. Nej, hon skuttade, hoppade på ett ben, hoppade jämfota, nuddade brunnar, nuddade inte streck och gjorde diverse undanmanöver mest hela tiden. Jag reflekterade inte över det då men förstod sen att det var alla dessa böjningar, plötsliga stopp och vändanden hit och dit som min mage ondgjorde sig över. Säkert bra magträning men just då var det inte så roligt! :-)