Vi tog oss fram på stan vid 12-tiden för att träffa min au-pairtjej som är i stan för 30-årsfest och fotbollsmatch. Efter lunch gick vi till Plikta i Slottskogen innan vi till slut släppte av Ali vid Gamla Ullevi. Själva åkte vi vidare till Liseberg där min bästa vän med familj skulle spendera dagen. Dock fick vi ingen parkering så vi beslöt oss för att åka hem istället. För att kompensera dottern stannade vi på glasskaféet och åt glass istället. Väl hemma la jag mig på soffan igen med man och dotter gav sig ut på en cykeltur.
Tyckte lite synd om mig själv och grät en skvätt. Ångrar mig lite nu att jag opererat mig. Nu har jag ju ont på andra ställen och rädslan för att t ex tarmarna ska fortsätta krångla är större än smärtan jag hade (känns det som nu i alla fall). Att det ska vara så här! Jag är ju ändå såpass pigg och vill göra saker, och blir samtidigt ledsen och nedstämd när jag känner att det inte funkar. Det hade varit lättare om kroppen inte hade orkat så att jag verkligen hade förstått att jag ska vila men nu funkar det ju inte så. Kanske är det för att alla drogerna håller på (har?) att lämna kroppen nu som gör att jag mår som jag gör.
Dock undrar jag om min återhämtning har ändrats för att jag numera tränar, eller för att jag har blivit äldre. Jag har tidigare opererat ut en visdomstand och tidigare gjort samma titthålsoperation som nu. När jag opererade ut min förra tand blev jag jättedålig och fick flytta hem till mina föräldrar i några dagar, trots att jag hade flyttat hemifrån. Jag var jättesvullen på högerkinden och kräktes flera gånger i flera dagar efter operationen. Efter min förra titthålsoperation kunde jag inte röra mig på en hel vecka. Minns att jag gick från sängen till soffan och fick ligga där. Kunde ha något mot magen (då gjorde det ont) och jag var absolut inte uppe och gick dagen efter. Konstigt att det kan vara så olika!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar