Vaknade med ett ryck ca klockan 23 igår kväll av att dottern skrek att hon hade kräkts på golvet. Maken tog in henne i vår säng och jag städade upp. Jag vet inte vad det är med mig och kräks. Jag tycker egentligen inte att det är så äckligt men jag förekommer gärna än att säng/soffa/vad som blir nerkräkt. (Det står fortfarande en ihoprullad matta i källaren sen förra gången dottern kräktes oförberett.) Så när vi hade lagt oss igen låg jag vaken till närmare halv två innan jag kunde slappna av. Jag försöker höra efter att kräket är på väg så att jag kan rädda oss/sängen. Varje förändring i andning, sovställning eller rörelser blir som små ledtrådar - vill jag tro i alla fall. Som tur var kom inget mer kräk men det blev ytterligare en vab-dag, den åttonde.
I övrigt är hon frisk men otroligt trött, slö och aptitlös. Jag tycker att det är oerhört jobbigt. Vill ju att hon äter för att återfå sin styrka men förstår samtidigt att mat inte är jättegott just nu. Igår eftermiddag duschade vi och åkte till mataffären för att handla. När vi kom hem däckade dottern i soffan och sov i två timmar. Två timmar??? Av att åka till ICA en halvtimma? Undrar hur hon då ska klara av förskolan en hel dag imorgon? Till råga på allt har hon blivit så smal. Både revben och höftben syns, och trosorna hänger löst. Usch, det har verkligen varit en jobbig influensa.
Nu hoppas vi på bättre tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar