... innan det vänder är ett vanligt talesätt. Stämmer det? Ja, jag tror det. Jag är på väg mot botten och väntar på att det ska vända. Eller kan man själv vända innan man når botten? Fungerar det då eller kommer man ändå att behöva gå igenom alla känslor och tankar? För min del så tror jag inte att man kan hålla saker och ting inom sig för det kommer att sippra ut - på ett eller annat sätt - förr eller senare.
För att dra en parallell, som de flesta nog kan relatera till, så är sorg vid död ett bra exempel. En person som jag har varit i kontakt med på Internet förlorade för några år sedan sina barn. Hen fick ofta höra att hen alltid såg så glad ut, att hen aldrig grät eller visade förtvivlan. Hen kände dock att hen sörjde sina barn på sitt sätt, och att det fungerade för hen. Men trots att hen trodde sig må bra så drabbades hen nyligen av posttraumatisk stress och blev sjukskriven. Visst, alla sörjer på sitt sätt men jag tror ändå att man måste släppa ut sina känslor - vare sig det är ilska, hat, smärta eller sorg.
Idag på jobbet har jag återigen varit ganska sysslolös vilket, tyvärr, bidrar till min lite låga sinnesstämning. Dock gav jag två positiva kommentarer på ledningsgruppsmötet, vilket var uppskattat av alla, och det är en sak som min man tycker att jag är bra på. Så det kan också bli något som jag ska göra mer det här året - ge komplimanger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar