Jag ska nog inte äta sött trots allt. Jag tror inte att jag klarar av att sköta det. I onsdags provåt jag en av de muffins jag bakade i söndags för att se om de var ok för att bjuda på på jobbet idag. Igår kväll åt jag en till. Och idag har jag ätit sex bitar av en chokladkaka. Det är inte ens lördag än. Så jag har bestämt mig för att ta mig en rejäl funderare på hur jag ska göra. Jag är, t ex, inte nöjd med min vikt idag. En stor anledning till det är just godisätandet och läskdrickandet. Jag har inte hållt på med idrott sen jag var barn och har aldrig varit intresserad av att träna. Dock har jag förstått att jag måste göra av med fler kalorier än jag stoppar i mig för att sluta gå upp i vikt men jag har ändå aldrig kunnat minska ned på, eller lägga av med, det söta. Då jag inte har några andra laster så har jag alltid sagt till mig själv att "något måste jag ju unna mig". Men nu vet jag inte om det är sant längre.
För många år sedan var jag i USA och jobbade som au-pair. Mitt sista år där fyllde mamman i min värdfamilj 40 år och ställde till med stor fest. Gästerna ombads komma i westernkläder och hon hyrde bl a in två personer som visade alla hur man dansar s k "square dance". Min värdmamma hade cowboy-hatt, rutig skjorta, shorts och cowboy-boots. Jag tog ett kort när hon dansade och på det kortet syns hennes vältränade ben och smala kropp. Då sa jag till mig själv: så där ska jag också se ut när jag är 40. Som 24-åring var det väldigt många år dit så jag sköt det hela tiden framför mig. Och hur blev det när jag fyllde 40? Inte såg jag ut som henne i alla fall.
Vad är viktigare; att ge mig själv en kort stunds tillfredsställelse av att äta sött - eller att ge min dotter ett så långt liv med sin mamma som möjligt? Har jag ens rätt att vara egoistisk med såna saker nu när jag har satt en människa till världen? En människa som behöver mig, som ser upp till mig och som är beroende av mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar