Ett bättre alternativ?

Vissa dagar är livet mer jävligt än vanligt. Jag tycker inte att jag begär så mycket mer än andra men jag känner ofta att allt går emot mig. Som idag. Maken och jag skulle på vinprovning och vi bestämde oss för att det var en god anledning att klä upp oss. Jag lämnade därför kontoret 5 min tidigare än vanligt för att hinna hem och byta om.

Men varför skulle allting funka för min skull? Det hade så klart skett en olycka på en helt annan väg än den jag körde på men vilket medförde extra trafik på min. Och det hade ju regnat tidigare på dagen  så alla behövde därför köra extremt långsamt. Jag fick därför köra av någonstans på vägen och åka direkt till eventet. I jeans och bekväma skor. Utan smink och borstade tänder. Utan att ha fått träffa min dotter för att säga godnatt.

Jag vet inte varför men jag har jättesvårt att hantera sådana situationer på ett bra sätt. Jag har väldigt svårt att se något positivt när något sånt här händer. Istället blir jag arg och irriterad men mest ledsen. Just där och då tycker jag inte att det är värt att åka över halva stan för att arbeta. Jag tycker inte att det är värt att åka just där samtidigt som alla andra åker på samma vägar. Det tog mig en timma och tio minuter att köra 1,5 mil. I vanliga fall tar det mig 20 minuter att åka 2 mil. Är det värt det? Eftersom vi fick ta två bilar in fick jag ställa ena bilen i stan och måste hämta den imorgon. Det här kostade parkeringen:
 

Och som om det inte vore nog så fick jag tanka den bil som vi tog hem, d v s den bil vi använder mest sällan. Alla tidningar säger att bensinen har nått nytt lägsta pris. Öh, va?

Denna kväll kostade mig alltså 1.300 kr. För att parkera och tanka bilen. I jeans och bekväma skor. Suck.