Ödet?

Jag börjar med att varna för ännu ett långt inlägg... :-)

Denna dag började ungefär på samma sätt som gårdagen slutade. Jag orkade inte upp när klockan ringde så jag var på jobbet efter halv nio, inte bra. Nästan direkt träffade jag min chef som gav mig en uppgift som behövdes tas tag i med en gång. Saken behövde lösas under dagen varför jag skickade e-post med instruktioner till alla underchefer på de två avdelningarna som jag servar. Det dröjde inte länge förrän jag fick flertalet svar - dock inte med det jag frågade efter utan om annat. Två svar påverkade mig mer än de andra; ett som sade att jag hade skickat ut "väldigt känslig information" och att jag borde ha tänkt mig för lite mer, och ett där personen som svarade inte var chef. Jag visste att jag inte hade skrivit information som hade kunnat skada någon men tog ändå åt mig. Värst var det ändå med personen som fått e-posten men som inte var chef.

Hen skrev att vi borde "kontrollera distributionslistorna HEMLIG information skickas ut" och att det var "lockande att sprida informationen på fredagsfikat". Allt var följt av ett smileytecken. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det men svarade att ett misstag skett och att jag uppskattar att hen håller detta för sig själv. Detta gnagde verkligen i mig. Ett tag var jag på väg att ställa in lunchen jag skulle ut på med två kollegor.

Jag gick iväg på lunchen trots allt och pratade med mina kollegor om vad som hänt. Fick lite energi av dem och kunde, efter lunchen, svara vissa chefer som skrivit till mig. Det kändes skönt att stå upp för mig själv, att säga vad jag tyckte.

Dock blev det en hektiskt dag och jag satt kvar till tio över fem, något jag inte ens gör på vardagar. Jag åkte direkt och hämtade dottern hos en vän, plockade sen upp maken och åkte till den lokala restaurangen. Efter det skulle vi åka direkt till stan och hämta hem bilen jag ställde där igår. Vi är ofta på restaurangen och har lärt känna personalen ganska bra. Idag var där en ny person och jag vet inte om bordet vi satte oss vid var hens eller någon annans. Klockan var närmare halv sju och det var mycket folk på restaurangen men inte fullsatt. Av någon anledning fick vi ingen service så efter ett tag reste vi oss upp och gick. Och att leta restaurang med en hungrig femåring sent en fredagskväll i en storstad vet att det är ett omöjligt uppdrag så till slut fick vi nöja oss med en korvmoj.

Men ibland blir man överraskad. Som att något var meningen. Det var längesedan jag kände så och det var väldigt välbehövligt att få en positiv känsla som omväxling. Att få känna att något talade till dig - utan att du var beredd på det. Jag ska sova på känslan och berättar mer imorgon, god natt!