Jag har önskemål om att förändra min hälsa, mitt leverne, min ekonomiska och min arbetssituation. Efter fyra månader har inte mycket hänt. Jag gör mer saker och träffar vänner oftare, något jag faktiskt är stolt över. Det kostar dock pengar, oftast i alla fall, och därför bör jag snarast få en bättre ekonomisk situation. Igår fick vi dessutom brev om trängselavgifterna som införs nästa år. Mellan klockan 7 och 8 på morgonen kommer det att kosta 18 kr att passera stadsgränsen. 18 kr. Det är den tid jag alltid åker till jobbet. 18 kr, två gånger per dag, fem dagar i veckan, fyra veckor i månaden blir 720 kr i månaden. Och det är bara för mig. Maken kommer också att passera stadsgränsen, dock något tidigare på morgonen och eftermiddagen, men ändå. Ett nytt jobb med samma lön, fast på denna sidan stan, skulle kännas som en löneökning i och med att jag slipper betala trängselavgiften.
Gårdagen var dock allt annat än bra. Jag har denna vecka fått mycket att göra på jobbet. Jag har knappt unnat mig någon lunchrast. Igår firade vi en kollega som nyligen fyllt 50 år. Hon hade med sig pannacotta, kladdkaka och seg chokladkaka med kokostäcke. Jag stod emot länge men tog till slut en seg chokladkaka med kokostäcke. Den var såå god!!! Så god att jag tog en till. Och en till. Och en till. Fyra stycken!!! FYRA! Är det normalt? Det är ju missbrukarvarning över det. Någon som inte kan sluta. Ska det vara så? Ska jag aldrig kunna ha ett hälsosamt förhållande med socker? Är jag att betrakta som en sockerberoende?
Så här ser godispåsen ut som jag köpte i torsdags.
Jag har för tillfället snöat in mig på Hemköps sega salmiakkulor och Geisha-choklad. Det är alldeles för mycket för att äta på en dag så jag har gått och smånallat i den sen jag köpte den. Inte bra. Varje gång jag köper en sån här jättepåse tänker jag "det här är sista gången". Återigen, varför är det så svårt???
Hur mycket godis äter du under veckorna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar