Enighet

Maken och jag har haft en långt samtal nu på kvällen. Jag har mått jättedåligt idag, allt på grund av godis. Igår blev våra måltider väldigt förskjutna i tid. Vi åt frukost klockan 9, jag åt sedan en bit kladdkaka på stan och började fram på eftermiddagen känna mig lite darrig. Inte undra på - jag hade ju ingen energi i kroppen. Jag tog då en smörgås. Dottern var iväg hos en kompis och lekte på eftermiddagen och när jag skulle hämta hem henne kom jag att börja prata med kompisens mamma. Vi pratade till halv sju!! Dottern och jag åkte sen till Hemköp för att köpa middagsmat. Vi åt middag halv åtta på kvällen. Halv åtta!!??!! Då brukar dottern lägga sig. I vilket fall som helst, jag var lite illamående efter maten så det blev inget lördagsgodis. Imorse kände jag mig fortfarande lite illamående och tänkte för mig själv att det var bra för då skulle jag kunna hålla mig ifrån att nalla i godispåsen. Och det klarade jag, fram till klockan två ungefär - sen var jag där ändå. Och jag har ätit konstant sen dess. Nu är godiset slut, jag mår illa och känner mig dessutom som världens sämsta människa. Jag har inte tränat på två veckor men har ingen ursäkt. Ingen ursäkt alls förutom att jag är lat och inte klarar av att nå mina egna mål. Hur dåligt är inte det? Det är ju så att jag skäms - och det är det som har sänkt mig idag. Min egen oförmåga är större än något annat just nu. Varför låter jag det vara så? Vad vinner jag på det? Vad har du för oförmågor?