Varför är det så svårt att tänka annorlunda mot vad man är van vid? Varför är det lättare att fastna i negativa tankar än i positiva? Trots underbart väder och en ledig dag med familjen har jag världens tyngd på mina axlar. Först frampå kvällen, efter att vi ätit middag, kunde jag sätta mig ner och njuta. Idag har jag dessutom sysselsatt mig mer än vanligt och vi har gjort mycket saker tillsammans vilket borde ha bidragit till en ökad grad av inre frid och tillfredsställelse.
Nu sitter jag själv i soffan då maken precis gått upp och lagt sig. Jag inser att det är sista gången på ett tag med tanke på att vardagen drar igång på måndag. Matlådor, lämna på förskola, tidig sänggång och rutiner. Minns jag hur man gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar