Aj!

Idag har jag opererat ut en visdomstand. Och hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag aldrig gjort det. Jag blev lite nervös runt lunchen, operationen skulle ske 13:50, och med all rätt. Det var ingen problem att få av kronan men när tandläkaren skulle dela rötterna så hade jag visst ett blodkärl där (väldigt ovanligt) och när det skars av så började det att pumpa ut blod. Ut ur munnen och ner på halsen t o m! Och tandläkaren fick inte stopp på blödningen. Det bara pumpade och pumpade. Till slut ropade de in chefen och han föreslog adrenalin. Och visst, det funkade mot blödningen men fy va' dåligt jag mådde. Hjärtat (eller i alla fall känslan av) slog jättefort och jag började skaka i hela kroppen. Jag började gråta av obehag och de fick ta en paus. Under pausen fick de dessutom byta filter i sugen för den hade satts igen av allt blod och slem som kom ut.

Men det var ju förstås inte färdigt där. Tandläkaren fick ut ena delen av roten men den andra satt fast. Hon bände och drog men den gav sig inte. Till slut fick hon ringa på en annan tandläkaren för att få lite hjälp och tips. Då var jag redo att ge upp. Jag var så öm i hela käken och blodsmaken i munnen och halsen var fruktansvärt obehaglig. Den nya tandläkaren borrade lite extra i roten och till slut lossnade den. Lättnaden var otrolig - äntligen var det över!

Så nu sitter jag här i soffan med världens värk i käken. Bedövningen har släppt och jag har fått i mig lite mat men det gör nästan ondare nu än förut. Jag tycker också att det har börjat blöda mer igen sen bedövningen släppte men det kanske bara är inbillning. Nu är jag dock redo att gå och lägga mig så att jag orkar att jobba imorgon.

Hoppas ni andra haft en bättre eftermiddag än mig!