Maken ringde våra vänner imorse och berättade att resan till Legoland krockar med hans jobbresa. Det dröjde inte länge förrän jag fick ett samtal till min mobil från frun i huset. Då vi var iväg på utflykt valde jag att inte svara utan skickade ett sms att jag ringer senare. Sen har jag gått och grämt mig hela dagen för detta samtal. Och jag fick verkligen fog för min oro. Vårt besked hade mottagits med stor förvåning och chock varför våra vänner var oerhört besvikna - vilket jag till viss del förstår - men när vi även får skulden för att de måste försöka hitta nytt boende och för att de redan lagt ner tid på att hitta den resa vi bokade kände jag att vi orättvist fick skulden för väldigt mycket. Jag hade önskat ett "va' synd, det får bli en annan gång" men fick istället "det kommer att kosta oss två tusen mer nu att behålla huset vi bokade och det är pengar vi inte har" och "vi måste åka för vi har redan pratat med vår son om detta" vilket gjorde mig oerhört ledsen. Vidare sa hon att de inte hade bokat denna resa om det inte vore för att vi verkligen ville åka med vilket vi ju vill men inte kan. De har pratat om Legoland de senaste tre åren så jag blev lite förvånad över hur jobbigt hon ansåg att allting blir för dem bara för att vi inte åker med.
Jag har försökt rannsaka mig själv för att se om jag hade reagerat likadant på ett sådant besked och jag känner verkligen att jag hade reagerat på ett helt annat sätt. Visst, jag hade också blivit besviken men att skuldbelägga den andra personen tycker jag är oschysst och hade därför inte gjort det bara av den orsaken. Det var jobbigt nog att behöva meddela dem att vi inte kan åka med. Så nu, som vanligt när något är jobbigt, har jag tagit till flaskan. Förlåt, jag menar burken:
Dagens positiva: en underbar dag på stranden i Åsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar