När jag trodde att det inte kunde bli värre hör vi ljudet av motorcyklar utanför. Och inte körde de lugnt heller utan de gasade extra mycket uppför vår gata och jag började undra vad det var för idioter. Tittar ut genom köksfönstret och ser pappan till dotterns fsk-kompis. Samma pappa som vi var iväg med idag, samma pappa som vi firade midsommar med, samma pappa som vet att vi kämpar för att hålla en god relation med våra grannar. Han stannar utanför och vinkar glatt på mig. Jag skickar ut maken och det visar sig att den andra motorcykelåkaren är en granne från en annan gata.
Just nu känns det som om det mesta går emot oss och jag vet att vi kommer att få höra det här. Nu gäller det att bygga ut huset så fort som möjligt och flytta härifrån. Suck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar