Hungrig

Nu sitter jag nyduschad i soffan och låter håret självtorka lite innan det är dags för styling. Maken och jag tog min löprunda tillsammans förut och det känns toppenbra! Slog inget tidsrekord i snabbhet men däremot i längd (hur det nu låter). Efter min runda följde jag med honom en bit på hans (han fortsätter efter att vi sprungit ihop) och sen avslutade jag det hela med en uppförsbacke där jag ökade farten och sprang så långt jag orkade. Och orkade gjorde jag hela vägen upp till toppen! Där kände jag nästan för att göra några Rocky-hopp, ni vet de där som han gör i filmen när han sprungit uppför några trappor till en staty. Ni förstår känslan va?

Jag ser alltid ut som om jag sprungit en marathon efteråt för jag blir väldigt röd i ansiktet av ansträningen.

Min stora utmaning kommer dock bli att försöka bli av med min mage. När jag födde dottern fick jag göra akut kejsarsnitt och de drog isär mina magmuskler istället för att skära i dem (några lager mindre som ska läka) vilket har gjort att de inte har återfått sin ursprungliga form - och kanske aldrig gör. Efteråt minns jag att läkarna pratade med mig om just detta. Nu hänger liksom magen över ärret och gör att jag måste tänka på vad jag har på mig i byx- och tröjväg. I-landsproblem, jag vet, men den är ändock såpass förändrad från innan jag var gravid att jag ibland funderar på att ta till kniven.

Det känns som om det inte kommer att spela någon roll hur mycket jag tränar, magen kommer alltid att se ut så där och det är lite tråkigt.

Har du någon kroppsdel som du är mindre nöjd med?