Jag tror att vi alla har drabbats av vårtrötthet. Maken lade sig strax efter klockan 20 igår, och dottern är grinig på kvällarna. Igår satt jag uppe sent och skrev min ansökan för jobbet jag nämnde tidigare. Det är i Vänersborg vilket skulle tvinga mig att pendla 90 min enkel väg varje dag. Orkar jag det? I samråd med maken kom jag fram till att det kan det; om förutsättningarna är rätt. Det vill säga arbetsuppgifter och inte minst lönen. I annonsen stod det "regelbundna arbetstider lär du knappast få" och det tolkar jag som att det finns möjlighet att vara flexibel och kanske jobba hemifrån ibland. Jaja, först ska jag få jobbet innan jag behöver oroa mig för dessa saker.
På mitt nuvarande uppdrag börjar jag få dåligt att göra igen. Jag väntar med att säga något om det till jag har varit på nästa veckas möte om att göra företaget till en attraktiv arbetsplats. I och med att det drar igång förväntar jag mig att få uppgifter att göra vilket kommer att fylla ut min tid. Jag får helt enkelt vänta och hoppas på det bästa.
Vad väntar du på just nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar