Läste just en platsannons för ett jobb som jag skulle vilja ha, och jobbet är på ett företag där min första chef idag arbetar. Tjänsten är på koncernnivå och handlar om att ansvara för bolagets kommunikation samt om att jobba tätt med koncernledningen vad gäller deras dagliga arbete. Första delen låter väldigt intressant men att vara executiv assistent - är det det jag vill?
Vi hade ett gott samarbete i mitten på 90-talet och det skulle vara roligt att jobba tillsammans igen. Min man tycker att jag ska ringa och prata med hen, medan jag blir nervös och orolig för att jag inte ska klara jobbet - innan jag ens pratat med hen! Varför ringer jag inte bara? Vad är det värsta som kan hända? Varför oroar mig för allt som kan hända INNAN det har hänt?
Hur hade du gjort om du vore jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar