Hjärnsläpp

Blev otroligt förvånad när jag ikväll upptäckte att jag inte har bloggat sen i tisdags. Förlåt!! Jag var helt säker på att jag skrev ett inlägg efter min löprunda i onsdags men tydligen inte. Förra veckan sprang vi ju snabbare än veckan innan det och nu ökade vi på det ytterligare. Nu var det bara sekunder men ändå, allt räknas!

Torsdagskvällen spenderades med fyra tjejkompisar. Vi åt paj och kladdkaka samtidigt som vi pratade om allt och inget. Det var längesedan vi träffades allihop och en av tjejerna är på väg att flytta till Varberg så det var roligt att ses innan hon försvinner.

Jag har, i ren protest, haft vårkläder på mig denna vecka men ger upp. Imorgon åker vinterkappan och stövlarna på igen. Vi ska ha kalas för dottern som till råga på allt åkt på en förkylning. Förhoppningsvis håller hon sig feberfri så att hon får vara med och fira sin 5-årsdag med sina tjejkompisar från förskolan.

Ska försöka klippa mig igen. Lockarna vill inte riktigt göra som jag vill. Här är ett foto på hur mitt hår ser ut när jag gillar det och liknar riktigt Hollywoodsvall:

Tycker många gånger när jag står hemma att jag känner mig fin men sen när jag väl är på jobbet, eller tar ett kort som bevis, så inser jag att mina ögon bedrar mig. Eller min hjärna. Något är det i alla fall. Se här. Jag ser detta:

Och verkligheten ser ut så här:

Här är en annan dag på jobbet som jag ser det:

Medan verkligheten är en annan:

Har du känt så någon gång? Att du känt dig fin men sen blivit motbevisad av dig själv?