Som om det inte vore nog att mycket runt omkring är kaotiskt just nu så kom nästa stora käftsmäll idag. I veckobrevet från dotterns förskola får vi reda på att tre av fyra pedagoger ska sluta i höst. 3 av 4!!! Får man göra så när man jobbar med barn? Är det ingen som tänker på barnens trygghet och relation med sina pedagoger? Och som om inte det vore nog ska två avdelningar slås ihop till ett s k "spår" vilket innebär en förändring i sig - utan att för den sakens skull behöva oroa sig för nya pedagoger.
Höststarten innebär dotterns sista år på förskolan och vi var redan lite oroliga då dottern och hennes bästa vän kommer att bli de enda tjejerna på avdelningen. De leker superbra ihop efter förskolan men just under dagtid har de båda andra vänner som de lekt med. Vår oro låg i hur det skulle gå med enbart en tjej att välja på (de leker trots allt med killarna också men ändå) plus att det lätt blir väldigt "grabbigt" med bara killar. Och nu ska vi dessutom behöva oroa oss även för nya pedagoger och ny struktur i vardagen. Den pedagog som är kvar kom ny till avdelningen i höstas och är ingen som vår dotter tyr sig till, och som vi inte heller känner att vi "klickat med". Usch, jag vet inte hur jag ska tackla allt detta för det finns ju ingenting jag kan göra! Jag känner mig otroligt maktlös!
Hur hade du gjort om du vore i min situation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar