Har varit ute och sprungit för första gången på två veckor, eller om det är tre. Jag minns inte. I vilket fall som helst så var det hur tungt som helst. Höll på att avlida flera gånger och tänkte börja gå men kämpade på med en kortare sträcka än vanligt, på längre tid än vanligt. Jag blir så trött. Det känns som om jag börjar om på noll varje gång jag ger mig ut och det är inte roligt längre. Det känns som om jag inte uppnår något av det jag företar mig vilket är väldigt deprimerande. Kanske måste jag ta mig en funderare på det här. Det har ju trots allt snart gått ett halvt år av mitt förändringsår och än så länge är förändringarna lätta att räkna.
Det borde vara en lättsammare dag idag då maken och jag firar 8-årig bröllopsdag. Vi har fått blombukett med bud från svärmor, annars händer här inte mycket. Får hoppas att vi kan planera in något stort om två år istället. När vi firade 5 år var min syster här och tog dottern medan maken och jag bodde på hotell över natten. Det var underbart!
Nu väntar dusch och kvällsmat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar